Här kan ni läsa själva anmälan till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)

Överklagan Förvaltningsrätten (FR). Målnummer 5447-22                                    Göteborg 2022-09-30

Part 1: Anders Jensen

ajveda@gmail.com

Part 2: Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)

Kopia:  Utbildningsminister Mats Persson

             Före detta forskningsminister Anna Ekström

             Före detta forskningsminister Matilda Ernkrans

Grunderna för överklagandet:

Överklagar härmed NPOF:s avvisnings-beslut i ärende 3.2-21/0126. Nämnden (NPOF) anser att jag inte har talerätt p.g.a. att jag inte skulle vara part i målet, och hänvisar till tidigare domar.

Jag anser däremot att jag har talerätt. Grunderna för detta är att min överklagan inte gäller sakfrågan i sig utan felaktig handläggning av ärendet, samt felaktigheter i nämndens beslutsunderlag för avvisningen. Därigenom är det en fråga mellan två parter – NPOF och mig/anmälaren. Ytterligare en grund/anledning är att nämnden har gjort ett ställningstagande i sakfrågan utan att ta beslut och publicera det, vilket lagen föreskriver. Vill därför hävda att nämnden (NPOF) därmed bryter mot lagen.

Ytterligare en grund är att försöka återupprätta och värna den vetenskapliga trovärdigheten, och att se till att sanningen alltid kommer fram till slut.

Speciell information/förtydliganden Anmälaren använder i texten förkortningen EKS för ”elektrokolloidalt silver i destillerat vatten med en styrka på ca 10 ppm”, framställt genom elektrolys och där innehållet av joner är ca 80% och mer.

En kolloid är ett finfördelat ämne i ett annat, och det finfördelade ämnets partiklar har åtminstone i någon dimension en storlek mellan en nanometer och en mikrometer. EKS används för vattenrening på bl.a. fartyg, sjukhus och Nasa, för skydd mot tex legionella.

Anmälaren använder en metafor i följande text där ”kolloidalt silver” liknas vid svamp och där kantareller liknas vid ”elektrokolloidalt silver”. Det är faktiskt skillnad på att påstå att man kan dö av svamp och att påstå att det finns bevis för att man kan dö av kantareller eftersom det är en svamp.

Man måste alltså alltid skilja på dessa begrepp. Det gör inte nämnden.

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” och dess felaktiga handläggning.

Enligt 10 § i lag 2019:504 får nämnden (NPOF) besluta att avvisa en anmälan om oredlighet i forskning som avses i 7 § 2 om den är uppenbart obefogad (underförstått avvisa ganska omgående och inte efter nämndens långa utredningsarbete och ställningstagande i sakfrågan som i detta fall).

Nämnden (NPOF) har inte funnit att anmälan är uppenbart obefogad, utan har gått vidare med anmälan och begärt in underlag genom att ge möjlighet till den misstänkte att yttra sig vilket den misstänkte har gjort. Inte bara en gång utan två gånger.

Därefter skall nämnden (NPOF) enligt lagen, med ett Ja eller Nej besvara frågan om oredlighet har begåtts. Det har nämnden inte gjort trots att nämnden har tagit ställning i sakfrågan.

Nämnden (NPOF) har inte följt denna lag utan hittat på en egen ny rättsordning/prövningsprocess. Se nämndens prövningsprocess innan detta ärende.

För att slippa döma en bransch-kollega (Larhammar jobbar/har jobbat själv med bedömning av oredlighet i forskning) för forskningsfusk, var/är nämnden (NPOF) tvungen att införa en ny rättsordning och nya begränsande kriterium för definition av vad forskning är, och sen med hänvisning till de införda kriterierna/definitionerna avvisa anmälan. Nämnden (NPOF) gör också allt för att deras kollega Larhammar inte skall omfattas av lagen genom att införa en mängd begränsningar. Nämnden (NPOF) har då lyckats få den anmälde att inte omfattas av lagen. Det är i alla fall min uppfattning.

Dan Larhammars meriter angående oredlighetsprövningar:

• Är eller har varit ämnesrepresentanter i Vetenskapsrådets expertgrupp för frågor om oredlighet i forskningen.
• Är eller har varit i Kungliga Vetenskapsakademin arbetsgrupp med inriktning på oredlighet inom forskning.

Nämnden (NPOF) hänvisar i sitt beslut till en definition av vad som avses med forskning. Den så kallade Frascatimanualen från OECD. Om denna obegripliga definition är tillämplig för detta ärende är överkurs för mig och säkert för flera. Den verkar vara inriktad på etikfrågor?

Vad som avses med forskning är inte definierat i lagen.

Forskning betyder i sin renaste form – sökande efter ny kunskap.

Forskare är sådan som – söker efter ny kunskap.

Domstolen har i detta ärende att ta ställning till den grundläggande frågan ”Vad är forskning” och ”Vem räknas som forskare”.

I nämndens (NPOF) beslutstext för avvisningen så begränsas definitionen ytterligare av vad som avses med forskning. För att anses som forskning måste det enl. nämnden (NPOF) finnas ett ”forskningsprojekt som Dan Larhammar leder eller deltar i där dessa frågor undersöks”. Och eftersom hans framträdande i TV inte var en del av ett forskningsprojekt/forskningsprocess som han leder eller deltar i så avisas anmälan.

1. Denna begränsning ”leder eller deltar” utesluter effektivt deras kollega Dan Larhammar för att omfattas av lagen. Eller kan en forskare vara ensamforskare och kan en ensamforskare leda sitt eget forskningsprojekt? Kan en ensamforskare dömas för oredlighet? I så fall bör inte nämnden (NPOF) använda sig av dessa begränsningar i sitt beslut.
2. Ytterligare begränsningar för att kollegan Larhammar inte skall omfattas av lagen är nämndens (NPOF) snäva definitioner av vad som avses med ”forskningsprojekt” och ”undersöks”.
   Genom att kalla kollegan Larhammars oredliga rapportering för ’svara på frågor’ så undantar nämnden (NPOF) effektivt kollegan Larhammar från att omfattas av lagen ’Att medvetet fabricera ett resultat från forskning och sen rapportera ut resultatet i samhället är en oredlig rapportering av forskning’. Att svara på frågor kan inte vara att oredlig rapportering tycker nämnden (NPOF) och avvisar anmälan. Larhammar kallar själv det hela för att han ”kommenterade och sammanfattade andra forskares publikationer” och för en ”disskussion”. Så frågan är vad nämnden (NPOF) kräver för att anse att en rapportering har skett? Enl. definition i 2 § så avse med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden. Nämnden tycks anse att rapportering skall/måste ske i rätt sammanhang/situation/omgivning och på ett visst sätt. Men något sådant korrekt/rätt sätt finns inte definierat i lagen, utan lagen föreskriver att rapportering kan ske på flera/många olika sätt.
3. Ytterligare begränsningar är nämndens bedömning av vad ”ny kunskap” innebär. Nämnden (NPOF) konstaterar rätt upp och ner att ingen ny kunskap har presenterats, detta utan att ta reda på om det finns någon på denna jord som blivit gråblå av EKS som Larhammar påstår? Genom denna begränsning att inte ta reda på det så utesluter man effektivt kollegan Larhammar från att omfattas av lagen.
   Anmälaren hävdar att det visst har presenterats ny kunskap av Larhammar (att man kan bli gråblå av EKS) och att det är kärnan i själva anmälan.
4. Ytterligare begränsning är nämndens (NPOF) fastställande rätt upp och ner att Larhammar inte presenterar ”några resultat från egen forskning”. Larhammar kallar sin insats i TV-programmet för ”kommenterade och sammanfattade andra forskares publikationer” Nämnden (NPOF) kallar insatsen för att ”svara på frågor” om ”det rådande kunskapsläget”. Och hur gör man det om inte först göra en studie/undersökning av vetenskapliga publikationer för att kunna uttala sig om det rådande kunskapsläget. Närmare än så kan man inte komma en beskrivning för definition av forskning och vad en metaanalys är ”En studie av vetenskapliga publikationer om en viss fråga. Syftet är att ta reda på var vetenskapen står för tillfället, vilka slutsatser som har högst evidens.” Ändå väljer nämnden (NPOF) att införa denna begränsning för att kunna undanta Larhammar från att omfattas av lagen.
5. Ytterligare begränsning när det gäller metaanalys och resultat är att nämnden (NPOF) påstår rätt upp och ner att kollegan Larhammar inte har presenterat något ”resultat”. Detta stämmer inte. Anmälaren hävdar att Larhammar visst har presenterats resultat (att man kan bli gråblå av EKS) och att det är kärnan i själva anmälan. Vid en metaanalys presenteras systematiskt resultat med länkar till de genomgångna publikationerna. Så har Larhammar också gjort. Ändå väljer nämnden (NPOF) att inte betrakta kollegan Larhammars insats som forskning. Allt för att kunna undanta kollegan Larhammar från att omfattas av lagen. Enl. definition i 2 § så avse med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden.
6. Ytterligare begränsning är när nämnden (NPOF) inte väljer att presentera kollegan Larhammar på samma sätt som i programmen, utan enbart som professor i molekylär cellbiologi. I programmet presenteras han som expert (på det som avhandlades i programmet – EKS), forskare, vetenskapsman, professor och ”medlem i föreningen VoF (Vetenskap o Folkbildning där han har varit ordförande). Larhammar och VoF har under lång tid skapat rädsla och spridit skrämselpropaganda för/om kolloidalt silver”. Larhammar säger i programmet ”VoF möter en lång rad pseudovetenskapliga påståenden i alla möjliga sammanhang”.
   Programledaren frågar ”Och då ser ni alltså det här silvervattnet som pseudovetenskap?”
   Larhammar svarar ”Ja eftersom det marknadsförs med påståenden som inte är underbyggda”. Dessutom informerar programledaren om att ”Här kommer nu vetenskapliga belägg (pekar på Larhammar) från forskare som har forskat i många år” och ”som Dan Larhammar just larmar om på riktigt tråkiga bieffekter (argyria)” Larhammar protesterade inte mot denna beskrivning/presentation. Däremot reagerande han och tillrättavisade programledaren när hon sa att Larhammar forskade vid Stockholms universitet. Rätt är Uppsala universitet. Nämnden (NPOF) undviker denna presentation för att kunna undanta kollegan Larhammar från att omfattas av lagen.
   P.S Dessa uttalande visar också att Larhammar har bedrivit ett mångårigt projekt för att komma fram till sin fabricerade sanning. Av alla existerande nanoprodukter så är det mig veterligen bara EKS som Larhammar attackerar så hårt och bedriver en långvarig ovetenskaplig skrämselkampanj mot, med uppsåtet att försöka stoppa försäljningen av denna produkt. Vad Larhammar och VoF har för syfte med att försöka stoppa försäljningen av EKS kan man bara spekulera om – och det görs det ju D.S.
7. Ytterligare begränsning är att nämnden (NPOF) antyder att för att komma ifråga för oredlighet i forskning så måste det gälla forskning inom det egna uttalade forskningsområdet. Denna begränsning ger forskare fria händer att kunna forskningsfuska inom andra områden än sitt eget, utan att riskera bli dömd för oredlighet forskning. Är det på det viset så är det ytterligare ett sätt att undanta kollegan Larhammar för att omfattas av lagen.
8. Ytterligare begränsning är att som nämnden (NPOF) uppge felaktig information i beslutsunderlaget. Nämnden skriver att ”anmälaren hävdar att Larhammar i tv-programmet säger att det finns ”bevis” för att man kan bli gråblå av EKS. Vadå hävdar? Anmälaren återger! Det är bara att lyssna på programmet för att höra det. Nämnden (NPOF) uppger detta eftersom kollegan Larhammar nekar till att ha sagt så. Larhammar utelämnar medvetet ordet ”bevis” i sitt yttrandesvar till NPOF. Och naturligtvis går nämnden (NPOF) på kollegan Larhammars yttrande i stället för att enkelt konstatera vad som har sagts. Allt för att kunna undanta kollegan Larhammar från att omfattas av lagen.
9. Ytterligare begränsning är att nämnden (NPOF) har tagit ställning till att oredlighet inte har begåtts av kollegan Larhammar. Det har nämnden (NPOF) gjort genom att konstatera och befästa att kollegan Dan Larhammar ”presenterar ingen ny kunskap”. Detta har nämnden (NPOF) gjort utan att ta reda på om det är sant att man kan bli gråblå av EKS. Nämnden (NPOF) utgår ifrån att deras kollega (Larhammar som själv jobbar/har jobbat med bedömning av oredlighet i forskning) självklart har rätt och att anmälaren är en tokig rättshaverist som har fel. Allt för att undanta kollegan Larhammar för att omfattas av lagen.

Alla dessa begränsningar för definition av vad forskning är leder till absurda gränsdragningar och strider mot lagens intention och remissinstanser som anser att definitionen om vad forskning är skall vara väldigt vittomfattande. Nämnden (NPOF) och lagen tillkom för att medverka till ett fortsatt högt förtroende för svensk forskning.

Nämndens (NPOF) begränsningar kan knappast ha blivit införda p.g.a. rättviseskäl, demokratihänsyn, folkets intresse/vilja eller dylikt utan nämnden (NPOF) måste haft ett annat skäl – att skydda sin kollega?

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” – felaktigheter i dess beslutsunderlag

Anmälaren använder en metafor i följande text där ”kolloidalt silver” liknas vid svamp och där kantareller liknas vid ”elektrokolloidalt silver”. ’Det är faktiskt skillnad på att påstå att man kan dö av svamp och att påstå att det finns bevis för att man kan dö av kantareller eftersom det är en svamp’.

Anmälaren använder i texten förkortningen EKS för ”elektrokolloidalt silver i destillerat vatten med en styrka på ca 10 ppm”, framställt genom elektrolys och där innehållet av joner är ca 80% och mer.

En kolloid är ett finfördelat ämne i ett annat, och det finfördelade ämnets partiklar har åtminstone i någon dimension en storlek mellan en nanometer och en mikrometer. EKS används för vattenrening på bl.a. fartyg, sjukhus och Nasa, för skydd mot tex legionella.

Det är helt uppenbart att nämnden (NPOF) inte har förstått att samlingsbegreppet kolloidalt silver omfattar en mängd olika silverföreningar och ett av dem är ”elektrokolloidalt silver (EKS)” i ren silverform. Andra silverlösningar kan vara baserade på salpetersyra, div. salter och annat och innehållet av joner kan variera stort från några % upptill till kanske 20%. Det som är unikt med EKS är att det innehåller mer än ca 80% joner. Partikelstorleken varierar också extremt mycket. Kan förekomma kluster på 100.000 tals gånger större än partikelstorleken på 3 nm i EKS. Detta har mycket stor betydelse har det visat sig. Det finns ett antal fall i världen med argyria men inget fall av dessa är från EKS. WHO:s gränsvärde för att få argyria går i praktiken inte att uppnå vid intag av EKS. Man måste alltså alltid skilja på dessa begrepp. Det gör inte nämnden (NPOF).

Inte blir det bättre av att man talar om silvervatten. Men programmet handlar enbart om EKS och benämns där som silvervatten. Att hävda att programmet handlade om något annat än denna speciella silverlösning EKS, är en oredlig rapportering på mycket hög nivå och ett riktigt, riktigt fulspel. Det är viktigt att det råder konsensus om detta även om Larhammar tycks vara av en annan uppfattning.

Nämnden (NPOF) skriver felaktigt ”I brevet anger Dan Larhammar källor till de yttranden han gör i TV-programmet och anmälaren menar att brevet styrker att Dan Larhammar har yttrat sig om kolloidalt silver”. Rätt är att Larhammar har bekräftat att TV programmet handlar om elektrokolloidalt silver EKS, och inte begreppet kolloidalt silver. Detta genom diskussion av just EKS med två andra personer som också reagerat mot Larhammars forskningsfusk.

Nämnden (NPOF) fortsätter också att envetet påstå felaktigt att anmälaren menar att Larhammar har yttrat sig om kolloidalt silver (se metaforen ovan om svamp).  Det är fel. Anmälaren har påstått att Larhammar pratar om elektrokolloidalt silver EKS, och inget annat (se metaforen ovan om kantareller).

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” – dess ställningstagande i sakfrågan.

Nämnden (NPOF) har tagit ställning till att oredlighet inte har begåtts av kollegan Larhammar Detta har nämnden (NPOF) gjort genom att konstatera och befästa att kollegan Dan Larhammar ”presenterar ingen ny kunskap”.

Detta har nämnden (NPOF) gjort utan att ta reda på om det är sant. Nämnden (NPOF) utgår ifrån att deras kollega (Larhammar som själv jobbar/jobbat med bedömning av oredlighet i forskning) självklart har rätt och att anmälaren är en tokig rättshaverist som har fel.

Detta är själva kärnan i min anmälan. Jag påstår att han visst har presenterat ny kunskap (att man kan bli gråblå av elektrokolloidalt silver EKS) och detta på ett fabricerat och oredligt sätt.

Det minsta man kunde begära av nämnden (NPOF), innan de tog ställning var/är att ta reda på vilken av parterna som hade/har rätt. Det kunde nämnden (NPOF) ha gjort, inte bara genom att förlita sig på några inskickade länkar från Larhammar, utan begärt in bevis i form av var exakt i någon studie, står det att man kan bli gråblå genom att inta EKS. Detta har nämnden (NPOF) inte gjort, utan nämnden (NPOF) har istället litat på sin kollegas ord och inskickade länkar, liksom i stort sett hela samhället har gjort.

Anmälaren påstår att det finns ingen studie eller rapport som visar på ett vetenskapligt sätt att man kan bli blågrå av EKS och att det därför är en fabricering och en oredlig rapportering av Larhammar.

Däremot finns det många studier som visar att man kan bli gråblå av kolloidalt silver. Skulle Larhammar mot förmodan hitta en sådan studie om EKS, så är nästa steg att från Larhammar begära in en bekräftad evidensstyrka för sitt påstående. En observationsstudie med evidensstyrka på 4 (otillräcklig) har tex. inget vetenskapligt bevisvärde. Ett utdrag ur en enda studie med godtagbar evidens som visar att det Larhammar påstår är sant. Det är det enda vi/folket begär.

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” bryter mot lagen?

Nämnden (NPOF) har dessutom tagit ställning i skuldfrågan utan att publicera ett beslut som lagen föreskriver. Nämnden (NPOF) skall svara ett klart Ja eller Nej på frågan om oredlighet har begåtts vilket nämnden (NPOF) inte har gjort. Vill därför hävda att nämnden (NPOF) därmed bryter mot lagen.

Detta ställningstagande har dessutom gjorts på felaktiga grunder. Nämnden (NPOF) baserar sitt ställningstagande på ett underlag (bakgrund/-beslutsunderlag) där nämnden har angett många helt avgörande felaktigheter. Se kapitel om ”Felaktigheter i nämndens beslutsunderlag”

Sammantaget så yrkar anmälaren på att Förvaltningsrätten skall ogiltigförklara nämndens (NPOF) avvisning och återremittera ärendet till nämnden (NPOF) för att med ett Ja eller Nej besvara frågan om oredlig rapportering har skett. Samt svara på frågorna ”Vad är forskning” och ”Vem räknas som forskare”.

Anders Jensen

Övrigt

Enl. Dr Richard Horton, f.d. chefredaktör för en av världens mest erkända medicinska tidskrifter, The Lancet, så varnar han för att hälften av alla medicinska studier baseras på manipulerade studier och pseudovetenskap. Konsekvensen blir att många vacciner och läkemedel gränsar till kvacksalveri.

Därför kan man nu för tiden inte utan vidare lita på en enda så kallad ”Vetenskaplig studie” eller expertutlåtande, då det mycket ofta rör sig om bedrägliga rapporter i marknadsföringssyfte.  Läkemedelsföretag tex. är inte intresserade av att publicera studier och resultat som inte är bra ur marknadsföringssynpunkt. Idag har vi en skattefinansierad sjukvård som egentligen är en gigantisk försäljningsorganisation där läkare agerar som säljare för läkemedelsindustrin storsäljare som tex statiner, blodtryckssänkare, insulin, vaccin, cancermedicin och antidepressiva.

Läkemedelsföretagen tvingas ständigt komma ut med nya patenterbara läkemedel (tex gm att enbart byta ut någon molekyl, ungefär som en ny årsmodell av Volvo) för att till varje pris skaffa nya patent för att hålla vinsterna och bonusarna uppe. Tex så har det visat sig att utav alla hundratals nya cancermediciner så har hälften inte någon förbättrad effekt – men däremot ett avsevärt högre pris.

Det läkemedelsindustriella komplexet skyr inga medel när det gäller att ta hjälp av bedrägliga studier och köpta professorer (de måste ju också leva o komplexet får valuta för pengarna) för att visa ”det nya” preparatets förträfflighet. Ett mått på detta beteende är alla böter som världens mest korrupta bransch – det läkemedelsindustriella komplexet – drabbas av i USA. De leder ligan.

Så fenomenet med rapportering av oredlighet i forskning är vanligt förekommande.

Det borde vara lag på att professorer och andra samhällsföreträdare som påstår något, samtidigt måste presentera källfakta, evidens och dess vedertagna styrka samt eventuella bias/partiskhet och ekonomiska kopplingar till påståendet.

Som det är nu kan köpeprofessorer (fanns 649 st enl. Svd. 2006 som sålde sina tjänster) och andra sprida desinformation från manipulerade studier, Fake News och bedrägliga rapporter så det bara osar om det – som t.ex. de fall som nu ligger hos Förvaltningsrätten. Allt för att tillfredsställa uppdragsgivaren. Till exempel genom att försvåra försäljning för en konkurrent och underlätta försäljning för uppdragsgivarens produkter. De kan (som bl.a. Larhammars VoF) göra detta genom att skapa rädsla/skrämselpropaganda (bli gråblå) och att döma ut verksamheter, produkter som oseriös, ovetenskaplig, bedräglig, pseudovetenskap, kvacksalveri, humbug, stolliga uppfattningar etc. (som t.ex. EKS), och djupt kunniga och seriösa utövare som skojare och bedragare för att eliminera verksamheten eller produkten. Ja allt möjligt som tjänar deras syfte. Detta kan fortgå utan någon påföljd p.g.a. nämndens (NPOF) agerande när det gäller dess tillämpning av lagen.

Det hela kan närmast liknas vid ett etablissemang där det råder en tystnadskulltur och alla skyddar varandra i så stor utsträckning som möjligt. De som trots allt vågar trotsa etablissemanget som t.ex. läkaren Annika Dahlqvist (LCHF) blir omedelbart utfryst från etablissemanget (där även media ingår) och straffad av VoF och Larhammar. Detta genom att tilldelas årets mobbingpris ”Årets förvillare” med indragen läkarlegitimation som följd.

För att miniminera risken för allt detta så bör nämnden inkludera alla forskare, experter och professorer som har gått forskarutbildning i sin granskning. Om någon av dessa påstår en sak utan att informera vid rapporteringstillfället att det rör sig om deras personliga uppfattning/åsikt, så skall/bör informationen av nämnden betraktas som ett forskningsresultat från den som informerar, dvs forskaren. Allt detta bör ingå i forskare och professorers codex. Tillämpar inte nämnden denna självklara definition på vad forskning är så lär forskningsfusket fortsätta i oförminskad takt. Då kan berörda utan risk fortsätta solka ner och sprida vanära över vetenskapen. Det var därför denna lag tillkom för att motverka detta. Då är det inte nämndens uppgift att göra allt för att begränsa den. Nämndens nuvarande agerande/begränsningar bidrar därför till att i stället fortsatt förstärka det minskade förtroendet för vetenskapen.

Avslutar med ett Larhammar-citat.

Larhammar säger i programmet att de som inte tror på honom och vetenskapen ”kan ha blivit vilseledda, felinformerade och kan ha fått en partisk och ofullständig information så det behöver inte vara deras eget fel utan det är dom som har försökt tuta i dom den här felaktiga informationen (silver har använts under tusentals år) som är det stora bekymret och som man då vill hjälpa (det okunniga, inskränkta och obildade folket (Larhammar/VoF:s benämning)) till att komma på bättre tankar och då måste man försöka erbjuda en hedersam reträttväg” och ”Dom aggressiva reaktionerna från andra sidan bottnar nog mer i en frustration över att det inte går att få personen till att ta till sig dom vetenskapliga argumenten (för risken att bli gråblå) och då infinner sig en uppgivenhet och frustration som kan leda till dom här mycket olyckliga aggressiva utbrotten” och ”Det är ganska vanligt att sådana här pseudovetenskapliga utsagor är startade av en Guru, en självutnämnd profet som anhängarna sen följer och sen inte vill eller vågar kritisera så det blir en sektliknande verksamhet”.

Förvaltningsrätten avvisade överklagan som ej överklagningsbart. Håller därför nu på att överklaga till kammarrätten med yrkan om att få jävsfrågan och lagens intention och syfte prövad. Se här.