Grunderna för överklagande.

Partiskhet NPOF tycks göra allt för att försöka skydda och undanta sin branschkollega, Dan Larhammar, från att omfattas av lagen om oredlighet i forskning. Istället för att noggrant granska substansen i anmälan, har NPOF på egen hand skapat en försvarsskrivelse som avfärdar allt ansvar för Dan Larhammar. Jag yrkar på att förvaltningsrätten utreder om NPOF har agerat partiskt och därigenom frångått principen om opartiskhet och rättvisa i sitt beslut. NPOF:s agerande antyder en fördomsfullhet som kan ha påverkat en opartisk bedömning av ärendet.

NPOF:s försvar bygger på vinklad återgivning av anmälarens citat vilka är hämtade från Larhammars uttalanden. Det är möjligt att denna vinklade återgivning beror på att NPOF kanske inte fullt ut har förstått anmälan. I så fall är det ett skäl för beviljande av överklagan – vilket jag härmed begär att förvaltningsrätten skall beakta.  

Det första citatet ”När vanlig mat ”ersätts” med sötsaker kan det över tid leda till näringsbrist och karies” är inte något anmälaren har påstått vara osant, som NPOF felaktigt hävdar. Anmälaren använder detta citat för att belysa att Larhammar selektivt framhäver vissa konsekvenser av sockerintag genom ’cherry-picking’ i sin forskning, samtidigt som han undviker att diskutera de verkligt allvarliga konsekvenserna förknippade med metabola sjukdomar såsom fetma, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, åderförkalkning, inflammationer, cancer, demens, Alzheimer, höga blodfetter, högt blodtryck, leversjukdom (fettlever), bland andra.”

Citat nummer två – när ”sockerintaget överstiger energibehovet får man ett energiöverskott som kan leda till viktuppgång vilket kan orsaka kostrelaterad sjukdom såsom typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdom” – är inte heller föremål för anmälarens påstående om osanning, vilket NPOF felaktigt hävdat. NPOF har i sin försvarsskrivelse utelämnat det avgörande ordet ”först (om)”. Ett sådant litet ord får avgörande betydelse. Att som Larhammar påstå att ”först (om)” när .”sockerintaget överstiger energibehovet får man ett energiöverskott som kan leda till viktuppgång vilket kan orsaka kostrelaterad sjukdom såsom ty 2-diabetes och hjärtkärlsjukdom”, är inte sant och utgör kärnan i den oredliga rapporteringen.

Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) har visat att detta påstående inte är i linje med vetenskapen, vilket stöds av omfattande forskning om socker – över 30.000 studier under flera decennier. EFSA betonar att skadeverkningarna av socker inte har någon nedre gräns och börjar långt innan energibehovet överstigs. Fölaktligen är Larhammars påstående osant och strider mot etiska normer inom forskningen.”

Det tredje citatet ”däremot har socker inte några bevisade unika fettmabildande egenskaper jämfört med andra energigivande näringsämnen” är helt enkelt felaktigt. Det finns vetenskapligt stöd för att socker visst har unika fettmabildande egenskaper som t.ex. fettlever. Detta framgår av argumentationen i anmälan. Anmälaren har påvisat brister och inkonsekvenser i Larhammars påståenden, vilket starkt indikerar oredlighet i rapporteringen av vetenskapliga fakta och strider mot grundläggande principer för forskningsetik.

Anmälaren skriver i anmälan citat ”Han begår denna oredlighet på ett medvetet sätt med uppsåt att befästa och sprida ett gammalt forskningsfusk som han har gått på och ej vill ta avstånd ifrån”. Nämnda forskningsfusk fastställde att det var fett och inte socker som var orsaken till hjärtkärlsjukdom – se beskrivning av forskningsfusket i anmälan.

NPOF tillämpar en omskrivning i sitt avvisningsbeslut och skriver ”Dan Larhammar är, som anmälaren anför, medvetet oredlig genom att på ”detta sätt” befästa gammalt forskningsfusk och sprida pseudovetenskap”. Det är viktigt att understryka att det är jag som anmälare som framför påståendet om Larhammars medvetna oredlighet. NPOF har inte gjort en formell bedömning av Larhammars uppsåt i sitt avvisningsbeslut, och min anmälan syftar till att få denna fråga prövad. Jag förväntar mig att överklagan kommer att belysa detta för att undvika missförstånd kring ansvarsfrågan.”

Det är också viktigt att understryka att min anmälan primärt fokuserar på Larhammars oredliga ’cherry-picking’ i sin forskning, och oredliga rapportering av vetenskap och inte på det påstådda spridandet av forskningsfusk. Det är den vetenskapliga integriteten och korrektheten i Larhammars påståenden som jag har ifrågasatt, och jag vill att överklagan ska belysa denna centrala aspekt av anmälan.

Det verkar som om NPOF, som en del av sitt försvar, vinklar citaten på detta sätt för att inte direkt konfrontera Larhammars medvetna oredlighet i forskningen. NPOF:s bristande koppling till tidigare forskningsfusk bör inte förbises och borde vara av central betydelse för att bedöma ärendet korrekt.

För att rättfärdiga Larhammars oredliga rapportering har NPOF valt att återge sockerlobby-författarnas/forskarnas partiska förklaring till varför de författat rapporten. NPOF skriver: ”I inledningen av kunskapsöversikten anger författarna att socker är ett omdebatterat livsmedel, att debatten tidvis är onyanserad och att man därför sammanställt, vad man menar, grundläggande fakta. Författarna menar att de sammanställt vad socker är, vad som händer i kroppen och hur rekommendationerna för socker ser ut i Sverige och globalt’. Denna framställning är något som NPOF har valt att betona för att försvara Larhammar.

Genom detta antyder NPOF att Larhammars rapport endast har ett gott syfte – att reda ut debatten.

Att debatten beror på att sockerlobbyn inklusive Larhammar i decennier är ansvariga för denna debatt som går ut på att från Larhammars sida – med hjälp av bl.a. ’cherry-picking’ och oredlig rapportering från sin forskning – förringa sockrets skadeverkningar – nämner inte NPOF. De nämner heller inte att sockerlobbyn genom decennier har påverkat rekommendationerna för socker i Sverige och globalt. Att det är öppna svängdörrar mellan industri, forskare, sockerlobbyn och myndigheter.

Vidare i sitt försvar av Larhammar använder NPOF termer som ”inomvetenskapliga frågeställningar, slutsatser och diskussioner”, ”redovisar” och ”text” istället för att använda ordet rapportera, vilket skulle – mot NPOF:s vilja – kunna fälla Larhammar för oredlig rapportering av vetenskap. Detta står i stark kontrast till själva publikationen där utgivaren upprepade gånger betecknar materialet som ’rapporter’.

Detta är inte första gången NPOF gör allt för att försöka undanta Larhammar från att omfattas av lagen om oredlig rapportering av vetenskap, genom att undvika att använda termen ”rapportering” i sina beslut. I tidigare överklagningsärenden hos förvaltningsrätten, Målnummer 5447-22 och Målnummer 1540-23 (kan om så önskas översända dessa mål), försöker NPOF också där undvika ordet ”rapportering”. De beskriver där Larhammars och Glantz rapportering som ”lämnats”, ’svara på frågor’ samt ”kommenterade och sammanfattade andra forskares publikationer”. Förvaltningsrätten bör därför överväga om dessa formuleringar, inklusive ”inomvetenskapliga frågeställningar, slutsatser och diskussioner”, ”redovisar” och ”text”, ändå/trots allt uppfyller kraven enligt definitionen i 2 § om vad som avses med rapportering. Detta är en central fråga för att förstå ärendets rättsliga ram och tolkning av lagen.

Otydlig kravställning på rapportering: Nämnden tycks anse att rapportering måste ske på ett specifikt sätt och i rätt sammanhang/situation/omgivning. Dock är inget sådant korrekt sätt definierat i lagen, som tillåter rapportering på många olika sätt enligt definitionen i 2 §. Anmälaren yrkar på att förvaltningsrätten utreder vad som avses med rapportering enligt lagens definition i 2 §. Alternativt ålägga nämnden att tydligt och specifikt definiera vilka olika sätt som anses uppfylla kraven för rapportering enligt lagens intentioner. Ett förslag till definition kan vara – Allt som i olika sammanhang presenteras av en professor/forskare bör betraktas som rapportering av forskningsresultat om det inte klart uttrycks vara en personlig åsikt.

NPOF saknar en enhetlig och tydlig definition för hur de bedömer vad som är rapportering, vilket skapar stor rättsosäkerhet. NPOF väljer i stället, att från fall till fall bedöma detta för att, om så önskas, kunna undanta den anmälde från att omfattas av lagen. Frågan är om detta har skett i detta fall?Yrkar på att förvaltningsrätten utreder detta.

Det är nämnden som i stor utsträckning formar förtroendet för vetenskapen. Om nämnden inte åläggs att klargöra sina definitioner kan konsekvenserna bli att forskare fritt kan fortsätta sprida oredlig information i olika sammanhang utan att omfattas av lagen om oredlighet i forskning. Inte minst inom lobbyorganisationer som i detta fall. Kanske är det etablissemangets mening att detta är helt OK men frågan är om det är i överenstämmelse med lagens intention?

NPOF:s definition av forskning: Äntligen kom ett del-förtydligande från NPOF om vad forskning är. NPOF skriver i sitt avvisningsbeslut: ”Nämnden bedömer att ”kunskapsöversikten” är forskning eftersom texten är skriven av forskare, redovisar forskning, och att den innehåller vetenskapliga slutsatser och diskussioner.” Frågan är nu om denna text också anses vara rapportering av vetenskap. NPOF tycks inte anse det. Anmälaren yrkar på att förvaltningsrätten utreder detta. Alternativt ålägger nämnden att tydligt och specifikt definiera vad rapportering är och vilka rapporteringssätt som anses uppfylla kraven för rapportering enligt lagens intentioner.”

Vidare skriver NPOF i sitt avvisningsbeslut ”De former av oredlighet som nämnden skall pröva är fabricering, förfalskning och plagiering”. För att skydda/försvara Larhammar så undviker NPOF att uppge att de även har till uppgift att utreda ”oredlig rapportering av vetenskap”. Det är anmälarens ståndpunkt att det sistnämnda är den centrala frågan i anmälan. Yrkar på att förvaltningsrätten utreder om inte NPOF även har en skyldighet att pröva om ”oredlig rapportering” har skett.

NPOF skriver ”Fabricering innebär att forskare hittar på data och dokumenterar dem som om de vore riktiga. Förfalskning avser manipulering av forskningsmaterial, utrustning eller processer eller att data eller resultat ändras, utelämnas eller undanhålls utan att det är berättigat”. NPOF nämner i sitt avvisningsbeslut inte begreppet ’cherry-picking’, vilket är en form av forskningsfusk där selektivt urval av data används för att stödja en förutbestämd slutsats. NPOF undviker detta för att skydda/försvara Larhammar. Denna aspekt är central och avgörande för min anmälan om Larhammars oredliga forskning och rapportering. Yrkar på att förvaltningsrätten utreder om Larhammar har gjort sig skyldig till ’cherry-picking’.

Slutligen skriver NPOF ”Nämnden bedömer att det som anmälts inte är en fråga om förfalskning eller fabricering. I stället rör det sig om inomvetenskapliga frågeställningar, slutsatser och diskussioner. Nämnden skall därmed inte pröva anmälan. Anmälan avvisas därmed”.

Detta utesluter emellertid medvetet att anmälan också omfattar ’cherry-picking’ som är en form av oredlig forskning och rapportering. Det framstår som att NPOF, i syfte att försvara Larhammar, undanhåller avgörande information som är central för bedömningen av oredlighet i forskningen. Detta strider mot principen om öppenhet och saklighet i utredningen av anmälningar om oredlighet i forskning och underminerar förtroendet för processen.”

Begäran om Jävsprövning

Jag begär att förvaltningsrätten noggrant utreder eventuell partiskhet inom NPOF, särskilt med hänsyn till den uppenbara strävan som framgår av deras omfattande försvar för Larhammar, vilket tydligt återges i deras avvisningsbeslut och återigen i denna överklagan. Jag påstår att NPOF:s agerande kan vara påverkat av en möjlig jävsituation. En noggrann jävsutredning är av yttersta vikt för att säkerställa integriteten och rättssäkerheten i hanteringen av detta ärende.

De misstänkta jävsförhållandena: NPOF:s ledamöter och Dan Larhammar är kollegor inom samma bransch och har/är alla varit involverade i oredlighetsprövningar.

Dan Larhammars meriter angående oredlighetsprövningar:

• Är eller har varit med i Vetenskapsrådets expertgrupp för utredning av misstänkt oredlighet inom forskning.
• Är eller har varit ledare för Kungliga Vetenskapsakademin arbetsgrupp med inriktning på oredlighet inom forskning.
• Omskriven i boken ”Uppdateringen av en Rättsskandal”. Där redogör professor Thyberg för Larhammars jävssituation, där han fått en central roll att utreda en kollega (Lundeberg) som anklagats för forskningsfusk.

Bakgrund och motivering till varför jävsfrågan är relevant och behöver prövas.

NPOF använder sig av mycket omfattande förmildrande omskrivningar för att undanta professorn för att omfattas/beröras av lagen. Exempelvis används termer som ”inomvetenskapliga frågeställningar, slutsatser och diskussioner”, ”redovisar”, ”text” – och i nämnda andra ärenden – ”svara på frågor” och ”bara hade återgett” vetenskaplig information, istället för det korrekta begreppet – ”rapportering av vetenskap” (enl. definition i 2 § så avses med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden).

Då jävsfrågan är av avgörande betydelse för en rättvis och opartisk bedömning av ärendet, yrkar jag därför på att förvaltningsrätten undersöker och svarar på frågan om NPOF, i detta ärende, har tillämpat ovan nämnda inskränkningar/begränsningar och förmildrande omskrivningar för att undanta branschkollegan från att omfattas av lagen om ”oredlighet i forskning.”

Begäran om prövning av Lagens Intention och syfte.

Jag begär härmed att förvaltningsrätten även noga utreder överklagandet utifrån lagen om oredlighet i forsknings intention och syfte, och att en klar och tydlig ståndpunkt tas för att säkerställa en rättvis och opartisk hantering av ärendet. Även om NPOF har en viss tolkningsfrihet inom ramen för sina befogenheter, bör deras beslut fortfarande vara i linje med övergripande principer av rättvisa, proportionalitet och lagstiftningens intentioner och syfte.

NPOF har infört betydande restriktioner och strikta krav för att begränsa tillämpningsområdet för lagen om ’oredlighet i forskning’, särskilt gällande definitionen av ’rapportering’ vilket framgår i denna överklagan. Jag ifrågasätter varför dessa restriktioner tillämpas när lagen tillåter rapportering på många olika sätt (enl. definition i 2 § så avses med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden). Jag hävdar att dessa restriktioner strider mot lagens övergripande intention och syfte, som är att bekämpa forskningsfusk och öka förtroendet för svensk forskning genom att främja öppenhet och förtroende. Yrkar på att förvaltningsrätten utreder om NPOF har överskridit sina befogenheter.

Dessa restriktioner och strikta krav, som skapas från fall till fall, syftar till – enligt anmälarens mening – att undanta en branschkollega, professorn, från att omfattas av lagen. Att inte ha klara, transparanta och förutsägbara definitioner gör lagen väldigt rättsosäker. Om detta bedöms vara i överensstämmelse med lagens intention, så betänk i så fall att professorn även fortsättningsvis har acceptans från NPOF och domstolsmyndigheter att fortsätta med sin typ av oredlig rapportering. Kanske är det etablissemangets mening att detta är helt OK men frågan är om det är i överenstämmelse med lagens intention och syfte? Anmälaren yrkar på att förvaltningsrätten utreder detta noga. Det är nämnden som i mycket stor utsträckning styr förtroendet för vetenskapen.

Enligt lagen om oredlighet i forskning har NPOF i uppgift att bedöma allvarliga avvikelser från god forskningssed. Frågan är alltså i vilken omfattning NPOF skall tolerera och acceptera att forskningsfusk är OK. I det aktuella fallet har deras ställningstagande varit att det är Ok. Yrkar på att förvaltningsrätten tydligt tar ställning i frågan om NPOF:s agerande är i överenstämmelse med lagens intention och syfte – speciellt som även jävsfrågan ingår.

Vidare. NPOF skall – enligt lagen – med ett klart Ja eller Nej besvara frågan om oredlig rapportering har begåtts eller ej. Nämndens beslut att avvisa en anmälan som uppenbart ogrundad är enligt lagen om oredlighet i forskning en möjlighet när nämnden anser att det inte finns någon grund för att vidareutreda ärendet. Yrkar på att förvaltningsrätten utreder om det är lagens intention och syfte att NPOF kan avvisa min anmälan med de motiveringar som NPOF har avgivit i detta avvisningsbeslut.

Ytterligare en grund för överklagan är att försöka bidra till att återupprätta och värna den vetenskapliga trovärdigheten.