Glantz har gjort följande påstående: ”Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar”. Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1
Och
”En lång rad kemister, fysiker, metallurger, korrosionsforskare, toxikologer och odontologer har sysslat mer eller mindre intensivt med detta problem. Från sina helt olika utgångspunkter kommer dessa forskare emellertid fram till att det kvicksilver som finns bundet i amalgamfyllningar, under kliniska betingelser inte frisätts i sådan grad att detta kan ge upphov till allmänna förgiftningssymptom”. (Citat av Glantz från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”Fri från amalgam”)
Oredligheten/fabriceringen/forskningsfusket
Påståendena är inte sanna. Glantz har medvetet fabricerat nämnda nya kunskaper/påståenden. Detta efter sina studier/forskning i/av/från den vetenskapliga litteraturen. Därefter har han oredligt rapporterat ut dessa lögner till samhället. Det är även en historieförnekelse och lyckad historieförfalskning.
Glantz påstår att det inte finns några bevis som visar att amalgam inte är stabilt och läcker kvicksilver, i alla fall inte i sådan omfattning att det uppstår några biverkningar. Detta gör Glantz genom att konsekvent underkänna alla publikationer som visst visar att amalgam läcker kvicksilver och kan ge biverkningar.
Bevis/argumentation som styrker/visar att oredlighet har begåtts.
Påståendet att en lång rad av forskare såsom kemister, fysiker, metallurger, korrosionsforskare, toxikologer och odontologer har kommit fram till att kvicksilver ”inte frisätts i sådan grad att detta kan ge upphov till allmänna förgiftningssymptom”, stämmer inte enl. studier som framfördes av Baltimores tandläkarhögskola i USA 1840 och av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) och av professor Alfred Stock under 1920-30 talet och I Lepold Gmelins handbok 1961 liksom forskaren Gay D.D 1979 och forskaren Svare 1981 som rapporterade att amalgam läcker kvicksilverånga. Se historiebeskrivningen nedan.
Hur Glantz och de andra forskarna, som inte har någon större utbildning/kunskap om människokroppen, kan komma fram till en sådan slutsats faller på sin egen orimlighet. Ett påstående helt utan godtagbar evidens.
Historiebeskrivningen och dess fakta visar att påståendena är fabricerade, för visst finns det publikationer/info som visar att läckande kvicksilver från amalgam visst kan ge biverkningar.
Redan år 1840 konstaterade Baltimore tandläkarhögskola i USA (American society of dental surgeons) utifrån deras ”systematiska dokumentation av beprövad erfarenhet (vilket också är vetenskap)”. att ”Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen”.
Toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929). Hans mest kända bok är Gifte und Vergiftungen från 1928 och i 5:e upplagan rapporterar han ”Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer”. (Översättning – docent Per Dalén)
Under 1920-30 talet rapporterade Alfred Stock (den främste forskaren inom området) samma sak ”amalgam utgör ett allvarligt hot mot hälsan”. Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning pga. sina experiment.
Professor P.O.Glantz ignorerade också den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stocks kunskaper och beprövade erfarenheter. Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.
Alfreds Stocks sammanfattade 1926 ”Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten”. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.
Professor P.O.Glantz ignorerade också Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.
Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Gay D.D och medarbetare som 1979 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.
Redan 1980 rekommenderade Världshälsoorganisationen (WHO) att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder. En sådan rekommendation omöjliggör naturligtvis alla former av amalgamarbeten på gravida och på dem som planerar graviditet.
Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Svare och medarbetare som 1981 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. (1981). Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.
Docent Mats Hanson varnar i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 för ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att ”amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten”.
Docent Mats Hanson har också presenterat ett forskningsresultat där han genom ’Beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’ visar att visst kan man bli sjuk av läckande kvicksilver från amalgam. Hanson M 1986. Förändringar i hälsotillståndet efter utbyte av giftiga tandfyllningsmaterial. En epidemiologisk studie av 519 personer med misstänkt kvicksilverförgiftning från amalgam. TF-bladet/Tidskrift för tandhälsa ISSN 0349-263X 7(1): 3-11
Hanson M 1989 Changes in health caused by exchange of toxic metallic dental restorations. Bio-Probe Newsletter 5: 3-6
I september 1999 kom Amalgamenheten med en rapport om behandlingsresultaten för patienterna. Denna rapport bekräftar Hansons studier. Enligt denna fick 72 procent av patienterna en bättre hälsa (se TF-Bladet nr 4/99).
Etablissemanget godkände dock i vanlig ordning inte heller denna rapport. Amalgamenheten startades 1990 och lades ner 2000 och då kunde amalgamskadade inte längre få någon hjälp.
Vidare skriver Mats Hanson 1985 i tidskriften ”Jordemodern” om ”fosterskadande effekter av kvicksilver”. Han refererade där både till äldre pionjärarbeten på området (Stock 1926) och mer aktuellare (bl.a. Kuntz m.fl. 1982). Anledningen till artikeln var Mats Hansons starka misstanke om fosterskadande effekter av kvicksilver från moderns amalgamfyllningar samt att kvicksilver går över i modersmjölken. Se även särskild bifogad bilaga om fosterskadande effekter.
Historien och fakta bekräftas än en gång 1998 i och med att Socialstyrelsen fastslog ”att visserligen avger amalgam betydande mängder av kvicksilver, vilka troligen/möjligen kan ha effekter på människokroppen, men det är inte bevisat att man blir sjuk av det”. Gäller än idag 2022. (“Socialstyrelsens allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet”, SOSFS 1998:3 [M], 1998, eller i Socialstyrelsens expertgrupp, “Blir man sjuk av amalgam?”, SoS-rapport 21, 1994.)
Läs även docent Mats Hansons omfattande historia/fakta länk. Även alla dessa vetenskapliga fakta ignorerades även de av Glantz och övriga etablissemanget.
Se även bifogad bilaga över ytterligare en del publikationer som Glantz och etablissemanget underkänner – Studier om kvicksilveramalgam.
Dessutom:
Professor emeritus Maths Berlin som Forskningsrådsnämnden (FRN), skriver efter en genomgång av de senaste årens litteratur, att osäkerheten i hur många som kan drabbas är stor men också att riskerna för hämning av hjärnans utveckling hos foster är oacceptabel!
Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam. I en holländsk referentstudie, omfattande 306 mentalt retarderade barn med okänd orsak, vars mödrars yrkesexponering den senare delen av graviditeten jämfördes med samma exponering för mödrarna till 322 referentbarn, mentalt retarderade av känd orsak, fann man en signifikant överrisk (OR) på 8,7 gånger för kvicksilverexponerade mödrar, att få mentalt utvecklingsstörda barn (Roeleveld et al, 1993).
Mats Berlin, professor i miljömedicin ang. utvecklingsrubbningar i hjärnan, slår fast att nya forskningsresultat tyder på att nervsystemet exponeras för kvicksilver från amalgam i en omfattning som man tidigare inte förstått.
Berlin nämner att försök med kvicksilverånga på apor ger upphov till utvecklingsrubbningar i hjärnan och bestående beteendestörningar.
Hjärnan blir mindre, ungarna blir mindre och man ser en ökad frekvens av aborter.
Han tillägger att det inte finns anledning att anta att människohjärnan skulle vara mindre känslig.
– Risken för att hjärnans utveckling under fosterstadiet och tidig barnaålder kan hämmas av kvicksilverexponering från moderns amalgam eller egna amalgamfyllningar är allvarlig och kan inte avfärdas.
Hans skrämmande slutsats blir:
– Man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering av amalgam.
Många barn på Färöarna uppvisar en hög halt av kvicksilver i kroppen som de kan ha fått i sig genom att mödrarna ätit valkött under graviditeten. Det visar en undersökning som gjorts av danska och färöiska forskare. De förgiftade barnen uppvisar minskade minnesfunktioner, koncentrationssvårigheter syn och talrubbningar. Forskare som gjort denna undersökning på Färöarna av 1000 gravida, visar att en tiondel av de kvicksilvernivåer som man tidigare trott gav hälsoeffekter har gett dessa barn stora kognitiva problem. Så idag vet vi att det är en risk, och som Professor Maths Berlin skriver i sin rapport ”Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam”.
Glantz och hans etablissemang kräver i detta sammanhang vetenskapliga bevis för att godkänna en biverkan. Föreningen VoF (Vetenskap och folkbildning) med professor Dan Larhammar i spetsen har fått stort genomslag för sin definition av ’den vetenskapliga metoden’ och definierar den för närvarande som ’att formulera en hypotes (ett antagande), testa den, jämföra resultatet mot slumpen och mot placebo (när det är relevant), låta andra granska studien och upprepa försöket för att jämföra resultaten’. Voffarnas metod är baserad på ’vetenskaplig evidens’ och måste vara test/mätbar. Allt annat är pseudovetenskap – punkt slut.
Detta är en metod som inte fångar det otestbara/omätbara – som tex läkemedelsbiverkningar som inte är vetenskapligt bevisade och tex kvicksilverbiverkningar från amalgam. I Voffarnas vetenskap måste det finnas en tillfredsställande teori som förklarar hur fenomen fungerar, vilka regelbundna mönster de följer eller varför de framträder för oss som de gör. Den seriösa alternativmedicinen baserar däremot sin kunskap mer på ’beprövad erfarenhet’. Det är en metod som även fångar det otestbara/omätbara – som tex läkemedelsbiverkningar och kvicksilverbiverkningar från amalgam.
’Beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’ är också vetenskap. Yrkar därför härmed på att NPOF skall godkänna även denna benämning för vad vetenskap är, och då även t.ex. godkänna Mats Hansons biverkansrapport som vetenskapligt bevis. I dagsläget bedöms rapporten som pseudovetenskap av etablissemanget.
Vad är en – Vetenskaplig metod? När det gynnar Voffarna och skolmedicinen så refererar Voffarna ofta och gärna till ’vetenskap och beprövad erfarenhet’. Men begreppet saknar definition i lag, betänkande, förarbete, proposition, vägledande domar och kommittédirektiv. Inte heller den medicinska branschen har någon definition av begreppet. Europarätten föreskriver att lagar måste vara klara, tydliga och begripliga för att de ska kunna leda till straff. Lagar måste helt enkelt vara otvetydiga och inte kunna lämna utrymme för godtycke eftersom godtycke i myndighetsutövande inte är tillåtet enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter samt den svenska grundlagen.
Trots att begreppet saknar definition så skall vården bedrivas enligt ’vetenskap och beprövad erfarenhet’ (vilket är ett politiskt begrepp i likhet med försiktighetsprincipen), men trots detta så är det vården själv som får avgöra om de vill använda alternativbehandlingar. I dag används i Sverige tex ECT (elchocksterapi), akupunktur, kiropraktik och naprapati och i andra länder är tex healing vanligt.
Begreppet vetenskap betyder ’produktion av ny kunskap med systematiska metoder’. Även detta begrepp saknar mer exakt definition så det är upp till var och en att med sin vetenskapsmetod producera ny kunskap. Voffarna kallar sin metod för ’Den vetenskapliga metoden’.
Förslag: Föreslår att ’beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’ skall –’godkännas’ som en vetenskaplig metod för alternativa behandlingar.
Både den Vofferska och den alternativa vetenskapsmetoden/modellen behövs. Det borde finnas utrymme för att de ska kunna komplettera varandra, och inte som nu, att Voffarna tar sig rätten att döma ut den ena.
Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar enligt FASS. Dessa biverkningar är vanligtvis inte ’Vetenskapligt bevisade enligt den vetenskapliga metoden’ utan bevisade/fastställda genom ’Beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’. Sjukvården har arbetat fram rutiner för att spåra och rapportera dessa biverkningsfall.
Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger för många självklart också biverkningar av många olika slag. Detta p.g.a. individuell överkänslighet. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter med systematisk dokumentation visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.
När ett läkemedel ger svårare biverkningar tas det vanligen bort omgående från patientens behandlingsprogram och ersätts (i bästa fall) av ett annat som patienten tolererar bättre. Så är det inte när det gäller kvicksilverbiverkningar.
En mycket märklig ordning, som efter Glantz påståenden att biverkningar från amalgam inte existerar, har införts som ett bevis-krav (att biverkningar existerar) av Socialstyrelsen för att få adekvat behandling.
Professor Alfred Stock med sina omfattande och erkända forskningsresultat från 1920 – 40 talet påvisade den allvarligaste förgiftningsvägen på sig själv, genom att när han genom näsan andades in ett par liter luft innehållande 8ug kvicksilver/L, så blev han mycket snabbt illamående med symtom som bl.a. yrsel, huvudvärk och näskatarr. Om han däremot andades in genom munnen kunde han på detta sätt andas in luft som innehöll 10 ggr större mängd kvicksilver utan att han fick några förgiftningssymptom. Han visade därigenom att kvicksilverångor gick direkt upp till hjärnan genom blodhjärnbarriären.
Mljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. säger ”Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel” Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken. Tiotusentals amalgambärare kan vara arbetsoförmögna på grund av biverkningar från frigjort kvicksilver, menar professor Maths Berlin. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.
Professor Maths Berlin, Sveriges främsta expert på kvicksilvers skadeverkningar, har lång och gedigen erfarenhet av vilka hälsoproblem kvicksilver ställer till med. Han har arbetat inom Världshälsoorganisationen med kvicksilverfrågor. Han har också haft uppdrag i Forskningsrådsnämndens rapport till Regeringen 1998 och nu senast i Dentalmaterialutredningen 2003.
Glantz och etablissemanget vägrar dock ta till sig denna kunskap. De hävdar i stället med åsnors envishet att det inte finns någon bevisad hälsorisk vid användning av amalgam.
Docent Per Dahlén. ”Eftersom amalgam kontinuerligt läcker kvicksilver och andra metaller är det självklart att det ibland ger upphov till biverkningar. Lika självklart är det tyvärr att tandläkarna inte vill veta mer än absolut nödvändigt om detta problem. När kritiken mot amalgamet blivit alltför besvärande har det tillsatts statliga utredningar och expertgrupper i olika länder. Deras uppdrag har varit att klarlägga om det finns sådana risker med materialet att det bör förbjudas, och svaret på den frågan har alltid varit nekande”.
Som sagt – etablissemanget vill inte ha några bevis.
Ett litet bevis på att Glantz har fel är att från 2018 gäller en förordning om kvicksilver inom hela EU som bl. a innebär att amalgam inte får användas på gravida, ammande och barn under 15.
Och att världens länder enade sig under konferensen i Bali om att amalgam ska fasas ut under mitten av 2022 på barn under 15 år, gravida och ammande kvinnor av hälsoskäl.
Trots att så gott som alla världens länder inser hälsoriskerna med amalgam så vägrar fortfarande Socialstyrelsen att informera om riskerna för kvicksilverförgiftning. I de nya nationella riktlinjerna nämns amalgam inte alls.
På SBU:s evidenshemsida gör Glantz följande uttalande:
”Historiskt sett har åsikter styrt mer än kunskap. Ta till exempel amalgamkriget som egentligen började redan på 1800-talet, då tandläkare under åtminstone fyra decennier stred inbördes om huruvida amalgam var farligt eller inte”.
Vad är Glantz oredliga och fabricerade påståenden om inte åsikter? Ett uttryck för en ganska hycklande inställning tycker jag. De stred om huruvida kanske världens giftigaste ämne kunde ge upphov till påstådda biverkningar, påtalade av Baltimore tandläkarhögskola i USA 1840 (American society of dental surgeons). Glantz och alla hans anhängare vann striden.
Se även övrig bevisning/argumentation i bifogade bilagor för Glantz påstående 1-6.
Följdeffekter av oredligheten för historiebeskrivningen, forskningen, samhället i övrigt och för människors hälsa.
Glantz oredliga påståenden fick en exceptionell påverkan på samhället. Påståendet basunerades ut kontinuerligt och duperade/indoktrinerade tandläkare, läkare, vetenskapssamhället, Socialstyrelsen, regeringen, riksdagen, myndigheter, rättsväsendet, media (etablissemanget), historiebeskrivningen och inte minst en stor del av befolkningen och blev till sist en accepterad uppfattning/sanning.
Anmälaren vill göra NPOF uppmärksam på det i mitt tycke mycket märkliga agerande från Glantz och alla anhängare som har anammat hans påstående. Med dessa oredliga och fabricerade påståenden som fått katastrofala följdverkningar, så lades helt plötsligt bevisbördan på den svagare/drabbade patienten/parten att bevisa inför vården och alla myndigheter att hen drabbats av en biverkan för att kunna få adekvat vård. Och hur bevisar patienten det? För läkemedel eller överkänslighet mot något så behöver patienten inte bevisa att hen drabbats av någon biverkan. Alla parter accepterar biverkan rätt upp och ner. Men om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan. Patienten måste själv bevisa att hen har drabbats av en biverkan. En mycket märklig ordning som efter Glantz påståenden att biverkningar från amalgam inte existerar, har införts av Socialstyrelsen.
Professor P.O.Glantz använde resultatet av forskningsfusket till att bemöta docent Mats Hanssons skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981. ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som Prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att ”amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten”.
Professor P.O.Glantz (et.al.) använde också forskningsfusket i Läkartidningen 10 1982 för att avfärda Mats Hansons varningar med formuleringen ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.
För att kunna klassa alla som påstår sig vara kvicksilverförgiftade införde Socialstyrelsen efter Glantz påståenden, ett verktyg i form av irrelevanta mätkriterier som måste uppfyllas för att erhålla relevant vård i form av amalgamsanering.
Kriterier som måste uppfyllas var höga värden av kvicksilver i blod och urin alt. att patienten reagerade på lapptest eller hade synliga lichenförändringar i munhålan. Glantz och läkarna i etablissemanget vet att detta är en orelevant mätmetod. De vet att kvicksilver ackumuleras i kroppens organ – men däremot inte i blod och urin. Ett värde i blod eller urin säger ingenting om hur mycket kvicksilver som finns lagrat i njurar, lever och hjärna.
Därigenom lyckas Glantz och Socialstyrelsen visa att det inte existerar några patienter som är kvicksilverförgiftade. På detta vis blir klassningen också ”väldokumenterad” och som ”innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling”.
Samtidigt lyckas professor Glantz och Socialstyrelsen också skydda alla tandläkare och sig själva från någon form av erinran. Rättsväsendet har avgjort många fall om påstådda felbehandlingar. Detta utan att tillstyrka något fall just med hänvisning till att det inte är bevisat att kvicksilverförgiftning föreligger.
Nu 2022 har lagen ändrats så om andra sjukdomar kan uteslutas så kan man få anta att det beror på kvicksilver från amalgam och man kan kanske få bli amalgamsanerad.
Glantz och etablissemanget (inkl. Socialstyrelsen) accepterar bevis/vetenskap genom ’Beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’ när det gäller biverkningar från läkemedel, men ej för biverkningar från kvicksilver. En mycket märklig bevis-ordning.
Anmälaren vill också göra NPOF uppmärksam på att denna bevis-ordning medför att t.ex. ’fosterskadande effekter av kvicksilver’ eller ’olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.’ orsakade av kvicksilver, måste bevisas genom upprepbara och mätbara resultat enligt den ’vetenskapliga metoden’. Och detta trots individuell känslighet.
Det är bevisat att läckande kvicksilver från amalgam ger fosterskador på djur.
Fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam. Se särskild bif. bilaga.
Genom den förödande utbildningen av hänvisningstandläkare, som skedde på 1980-talet, av Socialstyrelsens chefstandläkare Thomas Kallus, så grundlades misstron mot patienterna.
Tandläkare, som genomgick kurserna har vittnat om hur de instruerades att förklara för patienterna att man inte kunde bli sjuk av kvicksilvret i amalgam och att de symtom som patienten menade sig ha, var inbillade. Om patienten trots allt framhärdade i sin uppfattning, fick denne remiss till psykolog eller till psykiatrin. Detta synsätt har bevarats genom alla år och gäller fortfarande år 2022.
På kursen utsattes de tandläkare, som gick utbildningen, för en närmast hjärntvättsliknande indoktrinering. Vidare såg man till att representanter från massmedia var med på kursen, så att dessa skulle kunna sprida uppfattningen, att patienterna med amalgamrelaterade problem hade en skruv lös.
En nyutexaminerad hänvisningstandläkares intryck av kursen enl. Länstidningen 5/2 1985 ”Vi tror inte att amalgam är farligt. Teorin om kvicksilverinlagring i hjärnan omnämndes ej på konferensen. Vi har tvärtom blivit ännu mer på det klara med att amalgam är ofarligt”.
Tomas Kallus intryck av kursen enligt Tandläkartidningen 6/85 var att
”Intrycket efter 11 dagar med kvalificerade föreläsare som representerade många olika discipliner var att företeelsen oral galvanism ofta var ett omvårdnadsproblem”. Kallus menade att oral galvanism patienter led av ”toxikofobi”.
Efter denna ’utbildning’ var hänvisningstandläkarna ännu säkrare än tidigare på att amalgam var ofarligt för hälsan.
Däremot saknades som vanligt föreläsare från den ’beprövade erfarenheten’ som visar en 80 % tillfrisknande vid amalgamsaneringar.
Det värsta sveket (Av Tandvårdsskadeförbundets ordförande Margaretha Molius)
”Värst var, att Barbro Westerholm, dåvarande generaldirektör för Socialstyrelsen (SoS), och Thomas Kallus, ansvarig tandläkare på myndigheten, efter avslutad kurs skrev till regeringen och rapporterade, att man fullgjort sitt uppdrag! Detta trodde politikerna på, och Tf:s återkommande krav på bättre vård och behandling möttes oftast med misstro. SoS hade ju garanterat, att man gjort vad regering och riksdag hade beslutat”.
Etablissemangets förnekande fick groteska följder. Löpsedeln (GP 20/1-88).
Nya rön förvånar forskare. ”Bättre hälsa och ett längre liv med amalgam i tänderna”. Denna sägs visa att kvinnor med många amalgamfyllningar mår bättre än de som inga har! Nyheten har gått runt i alla media och spritts utanför landets gränser
Jan Åberg Tillitsforskare – angående forskningsresultatet på GP-löpsedeln.”Vi kan som vanligt konstatera att den s.k. vetenskapen kan producera de resultat den önskar, och påverka den allmänna opinionen i den riktning den vill. Massmedia biträder villigt och andäktigt, allt för att sälja lösnummer. Även TV´s – Rapport och TT hakar på!!! Media finner ingen orsak att granska och ifrågasätta ”seriösa” forskare”
