Glantz har gjort följande påstående: ”En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug”.
Oredligheten/fabriceringen/forskningsfusket
Påståendet är inte sant. Glantz har ca 1980 medvetet fabricerat nämnda nya kunskap/påståenden. Detta efter sina studier/forskning i/av/från den vetenskapliga litteraturen. Därefter har han oredligt rapporterat ut denna lögn till samhället. Det är även en historieförnekelse och lyckad historieförfalskning.
För att bevisa att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt, utgår Glantz från den vetenskapliga litteraturen där han har hittat ett ytterligt förenklat laboratorietest som presenteras/beskrivs av Mayer & Diehl (1976). Labbförsöket gick ut på att mäta kvicksilverläckaget från en amalgambit upphängd i ett glas rums-tempererat destillerat vatten. Mayer & Diehl
Lite om studien här. (Har svårt att hitta/komma åt originalstudien).
Bevis/argumentation som styrker/visar att oredlighet har begåtts.
Glantz har i sina beräkningar medvetet underlåtit att ta hänsyn till följande:
1. Man kan inte jämföra ett glas vatten med munhålans miljö.
2. Människor använder tänderna till att tugga med – när detta sker ökar kvicksilveravsöndringen mångfalt.
3. Människor har saliv i sina munnar – och inte destillerat vatten. Ett faktum som påverkar kvicksilver-avsöndringen.
4. Människor har guld och amalgam i sina munnar. När så är fallet, kan s.k. oral galvanism uppstå varvid kvicksilveravsöndringen kan öka mångfalt (ej bevisat hur korrosionsströmmar transporterar ut kvicksilver i kroppen).
5. Människor dricker varma drycker. När detta sker ökar mängden kvicksilverånga mångfalt.
6. Människor dricker syrliga drycker. När detta sker ökar kvicksilveravsöndringen.
7. Människors munhålor är varmare än rumstemperatur. När så är fallet ökar kvicksilveravsöndringen. En 20 graders ökning frigör 10 ggr mer kvicksilverånga.
8. Människor gnisslar tänder. När så sker ökar kvicksilveravsöndringen.
9. Om människor har kvar gamla förbjudna amalgamsorter så ökar kvicksilveravsöndringen.
10. När det borrars, slipas och putsas på amalgamfyllningar resulterar det i en tusenfalt ökning av kvicksilveravsöndringen. Denna massiva exponering kan rentav leda till en akut kvicksilverförgiftning.
WHO:s skattning 1980 av kvicksilverupptaget hos amalgambärare var
3–17 µg per dag, vilket vid denna tidpunkt var det bästa tillgängliga estimatet.
I senare studier av amalgambärare har intag på upp till 100 µg per dag i extrema fall observerats.
Det har varit känt sedan senast 1840 att amalgam läcker väsentligt mer än vad Glantz påstår.
Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner (1986) visade och publicerade i läkartidningen att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (minst sagt mer än de 0,6ug som Professor P.O.Glantz påstår. Analyser av kvicksilver i vävnader från en avliden 60-årig kvinna med en stor mängd amalgamfyllningar visade mycket höga koncentrationer av kvicksilver i olika vävnader, t.ex. 150 ng/g (nanogram) i hjärnan, 1050 ng/g i njurarna och 1400 ng/g i hypofysen. En ordinär mängd amalgam (ca 10 fyllningar) ökar kvicksilverhalten i hjärnan hos vuxna med i genomsnitt cirka 10 ng/g per gram (g) hjärnvävnad. Den motsvarande ökningen i njurarna är cirka 600-700 ng/g och i hypofysen cirka 30 ng/g.
Min kommentar: Hade man också mätt värden av kvicksilver i blod och urin innan hon avled så är det inte säkert att dessa hade varit särskilt höga då kvicksilver inte lagras i blod.
Följdeffekter av oredligheten för historiebeskrivningen, forskningen, samhället i övrigt och för människors hälsa.
Påståendena fick ett extremt genomgripande påverkan på samhället. Socialstyrelsen använde sig av Glantz forskningsfusk under många år för att lyfta fram tesen om kvicksilvrets extrema ofarlighet. I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:6) konstaterar Socialstyrelsen fortfarande att huvuddelen av kvicksilverexponeringen kommer från födan.
I juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) i flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor Glantz framfuskade fastställande. ”Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.
Tandläkarförbundet motiverade också avslag med inspiration från professor P.O.Glantz historieförfalskning och forskningsfusk. ”Sedan mer än 100 år har amalgam använts som tandfyllningsmaterial. Amalgam är sällsynt stabilt och motståndskraftigt mot såväl kemisk som mekanisk påverkan. Amalgam är i stort sett giftfritt och helt biologiskt inaktivt”
”Tandvårdsskadeförbundets docent Mats Hansons kunskaper om kvicksilver och amalgamets biologiska egenskaper och om hur tandvävnader reagerar framstår som begränsade” och ”Amalgam är mycket ändamålsenligt och sedan lång tid vetenskapligt belagt som helst riskfritt”.
Riksdagsmotionerna avslogs naturligtvis. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor, Läkarförbundet och Tandläkarförbundet? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten
Detta är forskningsfusk därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från amalgam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så. Enligt Regeringsrapport SOU 2003:53 Dentala material och hälsa.
Glantz oredliga påståenden fick en exceptionell påverkan på samhället. Påståendet basunerades ut kontinuerligt och duperade/indoktrinerade tandläkare, läkare, vetenskapssamhället, Socialstyrelsen, regeringen, riksdagen, myndigheter, rättsväsendet, media (etablissemanget), historiebeskrivningen och inte minst en stor del av befolkningen och blev till sist en accepterad uppfattning/sanning.
En stor majoritet i detta etablissemang vägrade och vägrar än idag konsekvent att ta till sig det självklara faktumet att kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen självklart också ger biverkningar av många olika slag, på samma sätt som med läkemedel. En dupering/indoktrinerade som än i dag, 2022, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård. ”Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel” säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.
I ett duperat tillstånd av Glantz påstående gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den 22 maj 1985 där hon bedyrade att: ”Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt.”
I ett brev från 2015 försvarar och ursäktar sig Barbro Westerholm med osanningen att det var den kunskap vi hade då. Kan översändas om intresse finns.
Uttalandet gjorde Barbro Westerholm trots att hon i sin utbildning till biverkningsexpert av läkemedel, säkerligen fick ta del av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; ”Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer”. (Översättning – docent Per Dalén)
Barbro Westerholm har säkert också tagit del av Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.
Den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stock presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.
Alfreds Stocks sammanfattade 1926 ”DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGS-MATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN”. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.
Ändå väljer Barbro Westerholm att istället ta till sig professor Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).
Barbro Westerholm utnämndes till hedersdoktor vid odontologiska fakulteten i Malmö 2016-10-21. I motiveringen till utmärkelsen lyfts hennes stora engagemang fram för utveckling av odontologisk utbildning och forskning. En hycklande utnämning av etablissemanget utan dess like. Hon har, med en bakgrund som biverkningsexpert, tillsammans med den forskningsfuskande och historieförfalskande professorn Glantz valt att helt utan evidens slå fast att ett av världens giftigaste ämne – läckande kvicksilver från amalgam – inte ger några biverkningar (utöver mycket sällsynt allergi/lichenförändring). Så arbetar och verkar ett väl fungerande etablissemang för att befästa sina teser och klappa varandra på ryggen.
Barbro Westerlund ordnade också så att visselblåsare och kritikern docent Mats Hanson likt Zemmelweis fick sparken. (Se bif. bilaga ”Barbro Westerlund försyndelser. Hon ordnade bl.a. så att visselblåsare och kritikern docent Hanson likt Semmelweis fick sparken”.)
