Glantz har gjort följande påstående många gånger ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” Bl.a. i tex. utredningen fr. Socialstyrelsens vetenskapliga råd, Bergman, Glantz et.al., 1982.

Påståendet senare fastställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Socialstyrelsen cheftandläkare Thomas Kallus medger till slut att amalgam avger kvicksilver, men mängderna är försumbara. (Thomas Kallus, “Kvicksilver från amalgam: En toxikologisk riskvärdering”, Tandläkartidningen 73, 1981. (Citatet av Glantz från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”Fri från amalgam”, och Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Oredligheten/fabriceringen/forskningsfusket

Påståendet är inte sant. Glantz har medvetet fabricerat nämnda nya kunskap/påståenden. Detta efter sina studier/forskning i/av/från den vetenskapliga litteraturen. Därefter har han oredligt rapporterat ut denna lögn till samhället. Det är även en historieförnekelse och lyckad historieförfalskning.

Bevis/argumentation som styrker/visar att oredlighet har begåtts.

Följande korta historiebeskrivning och dess fakta visar att påståendet är fabricerat.

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträffligt praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till ”Royal mineral succedaneum” (Det kungliga mineralet. (guldets ersättning)). Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt, bedyrade de dyrt och heligt dess ofarlighet. Detta fastän det aldrig hade gjorts några vetenskapliga studier som visade på att så skulle vara fallet.

Påståendet om dess ofarlighet har minst sagt accepterats av Glantz som därefter har rapporterat ut denna lögn till samhället. Är det inte oredligt av Glantz att på så lösa grunder bygga sina professor-sanning? Glantz och tandläkare/läkare försvarar sig med att säga att historien har visat på dess ofarlighet. Men tittar man på nedan beskrivna historia så kan man verkligen ifrågasätta deras försvar som saknar all trovärdighet. Vill hävda att det är en förnekelse av Glantz och etablissemanget allt sedan den första larmrapporten kom från Baltimore tandläkarhögskola i USA 1840 om biverkningar. Etablissemanget har sedan dess med näbbar och klor och på alla upptänkliga sätt slått ifrån sig faktabevisningen om att amalgam läcker kvicksilverånga, sedermera ändrat till, att visserligen läcker amalgam kvicksilverånga men i så ringa grad att det inte finns en chans att det skulle kunna ge biverkningar.

Redan år 1840 konstaterade Baltimore tandläkarhögskola i USA (American society of dental surgeons) utifrån deras ’systematiska dokumentation av beprövad erfarenhet (vilket också är vetenskap)’. att ”Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen”.

Toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929). Hans mest kända bok är Gifte und Vergiftungen från 1928 och i 5:e upplagan rapporteras att ”Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver.  Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer”. (Översättning – docent Per Dalén)

Under 1920-30 talet rapporterade professor Alfred Stock (den främste forskaren inom området) samma sak ”amalgam utgör ett allvarligt hot mot hälsan”. Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga.

Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 ”Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten”. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning pga. sina experiment.

1938 infördes fri tandvård för barn

1950-talet infördes fri tandvård för gravida

I Lepold Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961) står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet (med systematisk dokumentation) har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Forskaren Gay D.D och medarbetare beskrev 1979 att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderade 1980 att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder. En sådan rekommendation omöjliggör naturligtvis alla former av amalgamarbeten på gravida och på dem som planerar graviditet.

Glantz började 1980 framföra sina bestämda professor-sanningar på löpande band. Det första var ”Amalgam är stabilt och läcker ej kvicksilver”

Forskaren Svare och medarbetare beskrev 1981 att amalgam läcker kvicksilverånga. Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Docent Mats Hanson varnar i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 för ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning.”  Det är samma budskap som framfördes av Baltimores tandläkarhögskola i USA 1840 och av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) och av professor Alfred Stock under 1920-30 talet och I Lepold Gmelins handbok 1961 liksom forskaren Gay D.D 1979 och forskaren Svare 1981 som rapporterade att amalgam läcker kvicksilverånga.

Fortsatt historiebeskrivning fram t.o.m. idag kan fås på begäran om intresse finns.

Dessutom:

Bildbevis som visar att kvicksilvret i amalgam inte är stabilt och visst läcker kvicksilver. Bilden visar hur amalgam på bara några år korroderar och svettas ut större delen av sitt kvicksilver. Detta har man varit medveten om sedan 1840-talet (se historiebeskrivning) och i otaliga synbara observationer sedan dess. Men först 2002 dokumenterat på bild.

Vart det tar vägen och mängden har ingen ännu visat på ett tillfredställande sätt. Men med tanke på att kvicksilvret från en termometer ”förgiftar” ett helt rum under flera års tid, så torde mängden hos många amalgambärare utgöra en klar hälsofara Länk http://www.kvicksilver.org/0211/dental.shtml

Konventionell silveramalgamfyllning i tvärsnitt, efter klinisk användning: Det mörka ytskiktet har omvandlats (korroderat) till korrosionsprodukter, som inte innehåller något kvicksilver (initialt 50%). Bild tagen i Svep-Elektron-Mikroskop (SEM.) (Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller.

Historien och fakta bekräftas än en gång 1998 i och med att Socialstyrelsen fastslog ”att visserligen avger amalgam betydande mängder av kvicksilver, vilka troligen/möjligen kan ha effekter på människokroppen, men det är inte bevisat att man blir sjuk av det”. Gäller än idag 2022. (“Socialstyrelsens allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet”, SOSFS 1998:3 [M], 1998, eller i Socialstyrelsens expertgrupp, “Blir man sjuk av amalgam?”, SoS-rapport 21, 1994.)

Vänligen se även övrig bevisning/argumentation i bifogade bilagor för Glantz påstående 1-6.

Följdeffekter av oredligheten för historiebeskrivningen, forskningen, samhället i övrigt och för människors hälsa.

Glantz professor-sanning fick ett extremt genomgripande påverkan på samhället. Påståendet kom att fullständigt styra den svenska amalgamtandvården.

De oredliga påståendena basunerades ut kontinuerligt och duperade/indoktrinerade tandläkare, läkare, vetenskapssamhället, Socialstyrelsen, regeringen, riksdagen, myndigheter, rättsväsendet, media (etablissemanget), historiebeskrivningen och inte minst en stor del av befolkningen och blev till sist en accepterad uppfattning/sanning.

En stor majoritet i detta etablissemang vägrade/vägrar konsekvent (än idag) att ta till sig det självklara faktumet att amalgam – inte är stabilt och avger kvicksilver.

Mljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. säger ”Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel” Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Med professor-fastställandena ovan från 1980 att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” så lade Glantz också grunden för en oetisk forskning på foster och barn. Fastställandena resulterade i outtalade forsknings experiment medförandes att hundratusentals foster och barn kom att exponeras (än idag) för läckande kvicksilver från amalgam. Etablissemanget kräver upprepbara ´vetenskapliga experiment´ enligt den ’vetenskapliga metoden’, som bevisar ´fosterskadande effekter av kvicksilver´ (biverkningar). Det är djupt oetiskt att kräva/försöka framkalla dessa biverkningar genom vetenskapliga experiment.

Tandläkarna hoppades naturligtvis att Glantz fastställande om att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” var/är korrekt, och att docent Mats Hansons varningar om ”fosterskadande effekter av kvicksilver” var/är felaktiga. Men man hade/har ingen aning. Eller hade/har man det? Det tandläkarna och etablissemanget visste/vet var i alla fall att professor Glantz fastställande saknade/saknar all vetenskaplig förankring. De valde att inte tillämpa försiktighetsprincipen. Experimenten får i sinom tid utvisa vem som har rätt.

Se och läs även speciell bifogad bilaga om: Fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam.

Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin historieförfalskning om att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” (senare ändrat till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan). Han har då istället basunerat ut att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Detta oredligt/fabricerade budskap har indoktrinerat många tandläkare och styrt deras handlingar/behandlingar. Detta eftersom ”Yrkesutövning skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet – utgå från de kunskaper och det tankesätt som denne har fått under sin utbildning – och välja så långt det är möjligt behandlingsmetoder som vilar på vetenskaplig grund” Det här har också medfört att en massa patienter fått biverkningar och kommit till skada som påverkat deras hälsa mycket negativt.

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander visade 1984 att ju fler amalgamfyllningar man har, desto högre är kvicksilverhalter i hjärnan. Ivar Mjör, odontologiprofessor och chef för Nordiska institutet för odontologiska material (NIOM), som i alla sammanhang förespråkat en fortsatt användning av amalgam, kritiserade resultaten i Dagens Industri genom att framhålla att individer med flera fyllningar i enstaka fall kunde ha lägre kvicksilverhalt i hjärnan än de med färre fyllningar. Ivar Mjör förstod inte sambandet med individuell känslighet – att biverkningar är olika för olika individer. (Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”fri från amalgam”)

I en intervju av Inger Atterstam, tidskriften ”Källa” nr 33 1987, befäste Ivar Mjör sitt definitiva ställningstagande i amalgamfrågan. Här framgick att Mjör var ”hjärtligt trött på den” som det uttrycktes ”till synes oändliga diskussioner om ev. hälsorisker med kvicksilver och amalgam”. Ändå hade han ”tvingats ägna en stor del av sin yrkesverksamhet åt denna inflammerade fråga under de senaste åren, detta var bortkastad tid och möda på ett problem som inte är något problem, på en debatt som är oetisk, orealistisk och ensidig”. I den publicerade intervjun framhöll Mjör vidare att ”NIOMS arbete inte tidigare omfattat biologisk prövning av produkterna och inte heller riskvärderingar av ev. hälsoeffekter. Det hade bedömts som obehövligt eftersom riskerna är små”. Hur kunde Ivar Mjör vara så säker på detta innan NIOM eller andra utfört några systematiska kontroller av amalgam.

Det förefaller också mycket märkligt, rentav häpnadsväckande att Ivar Mjör (med sin inställning) därefter suttit som ordförande i en grupp (3-7 mars 1997) med anknytning till WHO, vars arbete varit att försöka bedöma och klarlägga amalgamproblemet. Detta arbete inom WHO verkar vara något som en grupp odontologer drivit fram. De flesta ledamöterna saknade dessutom helt vetenskapliga meriter inom ämnesområdet kvicksilver/amalgam. (Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”fri från amalgam”)

Ivar Mjör uttalade också följande i ett särtryck till CBS TV-program 16/12 1990. ”Ett avlägsnande av väl fungerande amalgamfyllningar av det skälet att det skulle kunna utgöra toxisk störning på organismen anses inte överensstämma med godtagbar odontologisk yrkesutövning”.

Tidigare uttalanden av honom ”Amalgamsjuka är en massmedial produkt”.

Med anledning av Socialstyrelsens allmänna råd 1998 uttryckte Ivar Mjör det som ”groteskt” att rekommendera tandläkarna att inte använda amalgam på gravida trots att det var känt att kvicksilvret gick över till fostret.

Sicken Gubbe – Man tar sig för pannan !!!

Allt detta föranlett/grundat på Glantz professor-sanning om att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver”.