Fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam.
Docent Mats Hanson varnar i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 för ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning.” Det är samma budskap som framfördes av Baltimores tandläkarhögskola i USA 1840 och av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) och av professor Alfred Stock under 1920-30 talet och I Lepold Gmelins handbok 1961 liksom forskaren Gay D.D 1979 och forskaren Svare 1981 som rapporterade att amalgam läcker kvicksilverånga.
Vidare skriver Mats Hanson 1985 i tidskriften ”Jordemodern” om ”fosterskadande effekter av kvicksilver”. Han refererade där både till äldre pionjärarbeten på området (Stock 1926) och mer aktuellare (bl.a.Kuntz m.fl 1982). Anledningen till artikeln var Mats Hansons starka misstanke om fosterskadande effekter av kvicksilver från moderns amalgamfyllningar samt att kvicksilver går över i modersmjölken.
För detta tilltag av den kritiske Hanson så såg Socialstyrelsens dåvarande chef Barbro Westerholm till att han fick sparken från Lunds universitet. Se särskild bilaga.
Med Glantz fastställandena ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” från 1980 så ladesgrunden för en oetisk forskning på foster och barn. Fastställandena resulterade i outtalade forsknings experiment medförandes att hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam. Etablissemanget kräver upprepbara mätbara ’vetenskapliga experiment’, som bevisar ’fosterskadande effekter av kvicksilver’. Det är djupt oetiskt krav. Tandläkarna hoppades naturligtvis att Professor P.O.Glantz fastställande om att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” var/är korrekt, och att docent Mats Hansons varningar om ”fosterskadande effekter av kvicksilver” var/är felaktiga. Men man hade/har ingen aning – eller hade/har man det? Det tandläkarna visste/vet var i alla fall att professor P.O.Glantz fastställande saknade/saknar all vetenskaplig förankring. Experimentet får i sinom tid utvisa vem som har rätt.
Det etiska alternativet till detta experiment hade varit att professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen istället hade ställt samma krav på leverantörerna av tandfyllningsmaterial/amalgam som leverantörerna av läkemedel (alternativt tillämpat försiktighetsprincipen).
Amalgamtillverkarna skulle då åläggas att utföra en klinisk prövning som bevisar deras påstående att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt och helt utan biverkningar. Alternativt ett krav på att amalgamtillverkarna åläggs att visa vilka biverkningar man kan förvänta sig. Några sådana vetenskapliga undersökningar har aldrig gjorts. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag.
Professor P.O.Glantz förmedlade även dessa historieförfalskningar i sin undervisning av tandläkare.
Detta fick till följd att de blivande tandläkarna fick lära sig att amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövad erfarenhet visat.
P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin historieförfalskning om att ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver” senare till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2022, hos Socialstyrelsen.
Detta oredligt/fabricerade budskap har indoktrinerat många tandläkare. Detta eftersom ”Yrkesutövning skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet – utgå från de kunskaper och det tankesätt som denne har fått under sin utbildning – och välja så långt det är möjligt behandlingsmetoder som vilar på vetenskaplig grund” Det här har också medfört att en massa patienter kommit till skada och påverkat deras hälsa mycket negativt.
Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander visade 1984 att ju fler amalgamfyllningar man har, desto högre är kvicksilverhalterna i hjärnan. Ivar Mjör, odontologiprofessor och chef för Nordiska institutet för odontologiska material (NIOM), som i alla sammanhang förespråkat en fortsatt användning av amalgam, kritiserade resultaten i Dagens Industri genom att framhålla att individer med flera fyllningar i enstaka fall kunde ha lägre kvicksilverhalt i hjärnan än de med färre fyllningar. Ivar Mjör förstod inte sambandet med inviduell känslighet – att biverkningar är olika för olika individer.
(Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”fri från amalgam”)
I en intervju av Inger Atterstam, tidskriften ”Källa” nr 33 1987, befäste Ivar Mjör sitt definitiva ställningstagande i amalgamfrågan. Här framgick att Mjör var ”hjärtligt trött på den” som det uttrycktes ”till synes oändliga diskussioner om ev. hälsorisker med kvicksilver och amalgam”. Ändå hade han ”tvingats ägna en stor del av sin yrkesverksamhet åt denna inflammerade fråga under de senaste åren, detta var bortkastad tid och möda på ett problem som inte är något problem, på en debatt som är oetisk, orealistisk och ensidig”. I den publicerade intervjun framhöll Mjör vidare att ”NIOMS arbete inte tidigare omfattat biologisk prövning av produkterna och inte heller riskvärderingar av ev. hälsoeffekter. Det hade bedömts som obehövligt eftersom riskerna är små”. Hur kunde Ivar Mjör vara så säker på detta innan NIOM eller andra utfört några systematiska kontroller av amalgam.
Det förefaller också mycket märkligt, rentav häpnadsväckande att Ivar Mjör (med sin inställning) därefter suttit som orförande i en grupp (3-7 mars 1997) med anknytning till WHO, vars arbete varit att försöka bedöma och klarlägga amalgamproblemet. Detta arbete inom WHO verkar vara något som en grupp odontologer drivit fram. De flesta ledamöterna saknade dessutom helt vetenskapliga meriter inom ämnesområdet kvicksilver/amalgam.
(Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”fri från amalgam”)
Ivar Mjör uttalade också följande i ett särtryck till CBS TV-program 16/12 1990. ”Ett avlägsnande av väl fungerande amalgamfyllningar av det skälet att det skulle kunna utgöra toxisk störning på organismen anses inte överensstämma med godtagbar odontologisk yrkesutövning”.
Tidigare uttalanden av honom ”Amalgamsjuka är en massmedial produkt”.
Med anledning av Socialstyrelsens allmänna råd 1998 uttryckte Ivar Mjör det som ”groteskt” att rekommendera tandläkarna att inte använda amalgam på gravida trots att det var känt att kvicksilvret gick över till fostret.
Sicken Gubbe – Man tar sig för pannan !!!
Fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam
Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom). För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn enligt docent, Dr. Med. och leg. tandläkare Magnus Nylander.
Ungefär hälften av kvicksilverångan följer med inandningsluften ner i luftvägarna och lungorna. Cirka 80% av denna kvicksilverånga tas upp i lungvävnaderna och går ut i det allmänna blodcirkulation. På grund av att denna form av kvicksilver är mycket fettlöslig, kan kvicksilvret lätt tränga igenom cellmembranen och därmed in i cellerna. På samma vis tränger det igenom skyddande vävnadsbarriärer och når bland annat in till hjärnan och till fostret hos gravida kvinnor. Vare sig man anser sig vara sjuk av kvicksilver från sina amalgamfyllningar eller inte, så utsätts alla med amalgamfyllningar för en ständig inre oxidativ stress, med ökad bildning av fria radikaler i kroppens alla vävnader!
(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok ”Fri från amalgam”)
För att Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen skall godta att dessa permanenta skador även gäller för mänskliga foster och inte bara djur så kräver de att skadorna vetenskapligt skall bevisas genom upprepning på foster, och barn.
De kräver att en mångfald av s.k. påstådda kvicksilverbiverkningar, som skiljer sig åt från individ till individ, och som t.e.x. drabbar ett fall på hundra (individuell känslighet kallas det för), skall kunna bevisas genom vetenskaplig upprepning för att kunna godtas. Detta låter sig naturligtvis inte göras, inte minst av etiska skäl. Den beprövade erfarenheten som visar att läckande kvicksilver från amalgam ger skadliga biverkningar vägrar de också att godta.
Därför kommer experimenten på foster och barn att fortsätta här hemma i Sverige men framförallt i övriga världen.
Det etiska alternativet hade i stället varit att erbjuda alla kvinnor i fertil ålder, som har amalgam, att sanera sina tänder från kvicksilver samt avgiftning av kroppen så gott det går. Detta för att förhindra att läckande kvicksilver överförs till foster.
Forskning om fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam
Att kvicksilver från amalgam överförs till foster är numera 100 % vetenskapligt bevisat. (Vimy MJ; 1990. Drasch, G et al, 1994). Kvicksilver från amalgam överförs över från modern till fostret, hos både djur och människor. enl dom forskarna. Professor Murray Vimy och medarbetare publicerade tidigt studier om upptag och distribution av radioaktivt märkt kvicksilver från amalgamfyllningar på får. Genom att kvicksilvret var radioaktivt märkt kunde man med 100 procents säkerhet fastställa att det man fann i olika vävnader härrörde från moderns amalgamfyllningar. Två dagar efter att plomberna satts in hittade de radioaktivt kvicksilver i fostervatten och i fostrens blod. I samtliga vävnader, organ och kroppsvätskor som undersöktes – både hos tackorna och fostren – fanns kvicksilver från plomberna.
Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander rapporterar (1998) efter sin forskning att det finns direkta samband mellan amalgambelastning i munhålan och i kroppen. Hos gravida kvinnor går en del över i fostret och lagras där bl.a. i hjärnan. Det finns ett direkt samband mellan antalet amalgamfyllningar hos modern och mängden kvicksilver i organ hos avlidna spädbarn som har obducerats.
Han hänvisar också till djurstudier enligt vilka små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom).
För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn.
Professor Lennart Dencker säger att man ska vara försiktig med att direkt jämföra resultat från djur med människa. Det finns dock ingen anledning att tro att de nyfödda råttornas hjärnor skulle vara mer känsliga för kvicksilvrets toxiska effekter än den mänskliga spädbarnshjärnorna.
Genom att den mänskliga hjärnan är mer välutvecklad och har större blodförsörjning än råttans hjärna, så ligger det nära till hands att anta att den mänskliga hjärnan är ännu känsligare för kvicksilver än råttans. Här måste det som inom miljömedicinen kallas försiktighetsprincipen gälla fullt ut. Detta innebär att all användning av amalgam på flickor och fruktsamma kvinnor är oacceptabel.
Amalgamskadefonden 27 januari, 2010
Fler amalgamfyllningar hos modern ger ökad risk för autism
I en ny forskningsstudie* från Florida har man undersökt antalet amalgamfyllningar hos 100 mödrar och jämfört detta med de barn som har fått autism. Studien visar att ju fler amalgamfyllningar som modern hade under graviditeten desto större var risken att barnen fick autism.
Om modern hade 8 amalgamfyllningar eller fler ökade risken för barnet att få autism med 440 procent jämfört med barn som föddes av mödrar som helt saknade amalgamfyllningar.
– Den här studien förstärker uppfattningen att genetiskt känsliga barn kan få autism på grund av att modern har amalgamfyllningar, förklarar professor Maths Berlin som är en av världens främsta kvicksilverexperter.
* Geier DA, King PG, Geier MR. A prospective study of prenatal mercury exposure from maternal dental amalgams an autism severity. Acta Neurobiologiae Experimentalis, 2009, 69:189-197
Professor emeritus Maths Berlin som Forskningsrådsnämnden (FRN), skriver efter en genomgång av de senaste årens litteratur, att osäkerheten i hur många som kan drabbas är stor men också att riskerna för hämning av hjärnans utveckling hos foster är oacceptabel!
Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam. I en holländsk referentstudie, omfattande 306 mentalt retarderade barn med okänd orsak, vars mödrars yrkesexponering den senare delen av graviditeten jämfördes med samma exponering för mödrarna till 322 referentbarn, mentalt retarderade av känd orsak, fann man en signifikant överrisk (OR) på 8,7 gånger för kvicksilverexponerade mödrar, att få mentalt utvecklingsstörda barn (Roeleveld et al, 1993).
Utvecklingsrubbningar i hjärnan. Mats Berlin, professor i miljömedicin, slår fast att nya forskningsresultat tyder på att nervsystemet exponeras för kvicksilver från amalgam i en omfattning som man tidigare inte förstått.
Berlin nämner att försök med kvicksilverånga på apor ger upphov till utvecklingsrubbningar i hjärnan och bestående beteendestörningar.
Hjärnan blir mindre, ungarna blir mindre och man ser en ökad frekvens av aborter.
Han tillägger att det inte finns anledning att anta att människohjärnan skulle vara mindre känslig.
– Risken för att hjärnans utveckling under fosterstadiet och tidig barnaålder kan hämmas av kvicksilverexponering från moderns amalgam eller egna amalgamfyllningar är allvarlig och kan inte avfärdas.
Hans skrämmande slutsats blir:
– Man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering av amalgam.
Professor Agneta Oskarsson vid Institutionen för livsmedelshygien vid Sveriges Lantbruksuniversitet. ”Kvicksilver från amalgam är den största källan till kvicksilver i bröstmjölk. Desto fler amalgamfyllningar en kvinna har desto större halt av kvicksilver finns i hennes bröstmjölk”.
Läkare Tatiana Drachman. Kvicksilverskador på foster och nyfödda kan inte observeras i ett tidigt skede. De neurologiska skadorna är utvecklingsbar till sin natur och i huvudsak påverkar inlärning, beteende och neurologiska funktioner. Forskarnas slutsatser. Det vi fångar upp i beteendestudier är olika typer av inlärningssvårigheter och hyperaktivitet vilket hos människan skulle kunna översättas till MBD eller DAMP-syndrom.
Tandsköterskors barn är klart överrepresenterad i denna grupp av barn som drabbas av MBD, DAMP- syndrom enligt Läkare Tatiana Drachman som har störst klinisk erfarenhet av amalgamskadade i Sverige. Det finns cirka 125 000 barn i Sverige mellan 0 och 20 år som kan räknas in i gruppen med MBD, DAMP-syndrom. Orsaken till sjukdomen är hittills okänd. Foster och spädbarn är särskilt känsliga för tungmetaller eftersom deras förmåga att utsöndra tungmetaller före ett årsåldern är mycket begränsad. Forskning (Talts Uppsala avh 1996) visar att exponering för gifter under fosterstadiet ökar känsligheten för ämnena hos den vuxne.
Professor emeritus Maths Berlin som Forskningsrådsnämnden (FRN) engagerat, skriver efter en genomgång av de senaste årens litteratur, att osäkerheten i hur många som kan drabbas är stor men också att riskerna för hämning av hjärnans utveckling hos foster är oacceptabel!
Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam. I en holländsk referentstudie, omfattande 306 mentalt retarderade barn med okänd orsak, vars mödrars yrkesexponering den senare delen av graviditeten jämfördes med samma exponering för mödrarna till 322 referentbarn, mentalt retarderade av känd orsak, fann man en signifikant överrisk (OR) på 8,7 gånger för kvicksilverexponerade mödrar, att få mentalt utvecklingsstörda barn (Roeleveld et al, 1993).
Utvecklingsrubbningar i hjärnan. Mats Berlin, professor i miljömedicin, slår fast att nya forskningsresultat tyder på att nervsystemet exponeras för kvicksilver från amalgam i en omfattning som man tidigare inte förstått.
Berlin nämner att försök med kvicksilverånga på apor ger upphov till utvecklingsrubbningar i hjärnan och bestående beteendestörningar.
Hjärnan blir mindre, ungarna blir mindre och man ser en ökad frekvens av aborter.
Han tillägger att det inte finns anledning att anta att människohjärnan skulle vara mindre känslig.
– Risken för att hjärnans utveckling under fosterstadiet och tidig barnaålder kan hämmas av kvicksilverexponering från moderns amalgam eller egna amalgamfyllningar är allvarlig och kan inte avfärdas.
Hans skrämmande slutsats blir:
– Man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering av amalgam.
Många barn på Färöarna uppvisar en hög halt av kvicksilver i kroppen som de kan ha fått i sig genom att mödrarna ätit valkött under graviditeten. Det visar en undersökning som gjorts av danska och färöiska forskare. De förgiftade barnen uppvisar minskade minnesfunktioner, koncentrationssvårigheter syn och talrubbningar. Forskare som gjort denna undersökning på Färöarna av 1000 gravida, visar att en tiondel av de kvicksilvernivåer som man tidigare trott gav hälsoeffekter har gett dessa barn stora kognitiva problem. Så idag vet vi att det är en risk, och som Professor Maths Berlin skriver i sin rapport ”Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam”.
Tandvårdskadeförbundet 2008 I USA är en omsvängning i amalgamfrågan på gång. FDA har på sin hemsida bl.a. skrivit att kvicksilver från amalgam kan ge neurotoxiska effekter på foster och barn.
Socialstyrelsen och dess P.O.Glantz duperade chef Barbro Westerholm negligerade dessa docent Mats Hansons kvicksilvervarningar till skillnad mot bly och kadmium där försiktighetsprincipen tillämpas. Chansningen att fortsätta med experimenten på foster för att utröna kvicksilvrets påverkan kunde därmed fortsätta i oförminskad omfattning.
Barbro Westerholm visade dock handlingskraft när hon istället såg till att docent Mats Hanson blev av med sin tjänst på Lunds universitet pga. sitt ”oförskämda” påstående att kvicksilver från amalgam är speciellt skadligt på foster och barn. Parallellen till när doktor Semmelweis fick sparken för han påstod att mödrar kunde dö i barnsängsfeber pga. att läkare inte tvättade händerna – är slående.
En annan pinsam bidragande anledning till negligerandet kan vara att Sverige okritiskt införde fri amalgamtandvård för barn 1938, och för gravida kvinnor på 1950-talet.
Socialstyrelsen säger dock 1988 i dom allmänna råden som riktas till läkare och tandläkare att användningen av amalgam i så stor utsträckning som möjligt bör undvikas på gravida kvinnor. Socialstyrelsen upprepar detta i sina råd 1998. Dock sägs ingenting om det amalgam som fertila kvinnor bär på.
Socialstyrelsens råd – som var framtvingat med ”kniven på strupen” föll dock inte i god jord hos landets läkare som fortsatt var positiv till amalgam för alla..
Socialstyrelsen överväger därför ett par år senare att ta bort rekommendationen mot amalgamarbeten på gravida kvinnor med referens från sitt vetenskapliga råd.
– Det har diskuterats, säger Fredrik Berglund, professor i farmakologi och toxikologi. Han ingår också i Socialstyrelsens tungmetallgrupp. Resultatet blev att skrivningen i Socialstyrelsens råd 1991 tonades ner.
Läkartidningen skriver i nr 26-27 1998.
”Ovetenskapligt hävda att amalgam bör undvikas av gravida”.
”Särskilt betänklig är rekommendationen att amalgamarbeten bör undvikas hos gravida, trots att belägg saknas för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Vi hävdar att rekommendationen strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi kan inte finna att attityden uttrycker respekt för människor hos vilka oron för amalgam har framkallat sjukdom”.
Inlägget är undertecknat av Carl-Johan Göthe docent, Södersjukhuset, Carl Gustav Nilsson f d överläkare, chef, rehabiliteringskliniken, Huddinge sjukhus. Carl Molin leg tandläkare, Professor, Karolinska sjukhuset.
Ivar Mjör, odontologiprofessor och chef för det Nordiska institutet för odontologiska material (NIOM), protesterade mot Socialstyrelsen råd. Han uttryckte det som ”groteskt” att rekommendera tandläkarna att inte använda amalgam på gravida trots att det var känt att kvicksilvret gick över till fostret.
Även tandläkarprofessor K.Sune Larsson, professor i odontologisk toxikologi, motarbetade också offentligt Socialstyrelsens råd.
Läs http://www.amalgamskadefonden.se/graviditet_och_amalgam_del6.shtml
Från och med 2018 gäller en förordning om kvicksilver inom hela EU som bl. a innebär att amalgam inte får användas på gravida, ammande och barn under 15.
För att VoF och Larhammar skall godta att dessa permanenta skador även gäller för mänskliga foster och inte bara djur så kräver de att skadorna vetenskapligt skall bevisas genom upprepning på foster, och barn. De kräver att en mångfald av s.k. påstådda kvicksilverbiverkningar, som skiljer sig åt från individ till individ, och som t.e.x. drabbar ett fall på hundra (individuell känslighet kallas det för), skall kunna bevisas genom vetenskaplig upprepning för att kunna godtas. Detta låter sig naturligtvis inte göras, inte minst av etiska skäl. Den beprövade erfarenheten som visar att läckande kvicksilver från amalgam ger skadliga biverkningar vägrar de också att godta.
Därför kommer experimenten på foster och barn att fortsätta här hemma i Sverige men framförallt i övriga världen.
Det etiska alternativet hade i stället varit att erbjuda alla kvinnor i fertil ålder, som har amalgam, att sanera sina tänder från kvicksilver samt avgiftning av kroppen så gott det går. Detta för att förhindra att läckande kvicksilver överförs till foster.
