Här kan ni läsa själva anmälan till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)
Och här kan ni läsa överklagandet till förvaltningsrätten.
Göteborg 2023-12-17
Målnummer 5447-22
Kopia: Utbildningsminister Mats Persson
Före detta forskningsminister Anna Ekström
Före detta forskningsminister Matilda Ernkrans
Begäran om Jävsprövning och Prövning av Lagens Intention och syfte.
Genom denna överklagan yrkar jag på att kammarrätten ingående granskar förvaltningsrättens beslut att avvisa överklagan och bedömer dess överklagningsbarhet, med särskilt fokus på jävsfrågan och i ljuset av lagens intention och syfte avseende ’oredlighet i forskning.’ En grundlig prövning av detta beslut är av yttersta vikt för att säkerställa rättssäkerhet och rättvisa i hanteringen av detta ärende. Det kan hävdas att lagens intention är att möjliggöra överklagande för att garantera en rimlig nivå av rättssäkerhet och rättvisa i beslutsprocessen.
Begäran om Jävsprövning.
Jävsfrågan, som är central i anmälan, har varken besvarats av NPOF eller förvaltningsrätten. Detta skapar ett obesvarat juridiskt spörsmål av betydelse för rättvis och opartisk behandling. Yrkar därför på att kammarrätten granskar och besvarar jävsfrågan i samband med överklagandet för att säkerställa en rättvis bedömning.
De misstänkta jävsförhållandena: NPOF:s ledamöter och Dan Larhammar är kollegor inom samma bransch och har/är alla varit involverade i oredlighetsprövningar.
Dan Larhammars meriter angående oredlighetsprövningar:
- Är eller har varit med i Vetenskapsrådets expertgrupp för utredning av misstänkt oredlighet inom forskning.
- Är eller har varit ledare för Kungliga Vetenskapsakademin arbetsgrupp med inriktning på oredlighet inom forskning.
- Omskriven i boken ”Uppdateringen av en Rättsskandal”. Där redogör professor Thyberg för Larhammars jävssituation, där han fått en central roll att utreda en kollega (Lundeberg) som anklagats för forskningsfusk.
Bakgrund och motivering till varför jävsfrågan är relevant och behöver prövas.
NPOF har, för att minimera tillämpningsområdet för lagen om ”oredlighet i forskning”, infört många mycket snäva begränsningar och mycket omfattande krav på vad som avses med forskning och vem som anses vara forskare. Dessa inkluderar mycket omfattande kriterier för vad som anses vara rapportering, mycket begränsande specifika krav på vad som avses med systematiska litteraturstudier och analyser, samt mycket stora begränsningar för när oredlighet i forskning kan aktualiseras, exempelvis genom mycket stora inskränkningar till det egna uttalade forskningsområde. Nämnden väljer exempelvis i sitt ställningstagande, att presentera Larhammar endast som professor i molekylär cellbiologi, och inte på samma sätt som vid rapporteringstillfällena i TV-programmen där han (utan protester) beskrivs som expert på ämnet, forskare, vetenskapsman, professor och medlem i föreningen VoF (Vetenskap o Folkbildning, där han har varit ordförande och varit aktiv i frågan).
NPOF använder sig även av mycket omfattande förmildrande omskrivningar för att undanta professorn för att omfattas/beröras av lagen. Exempelvis används termer som ”svara på frågor” och ”bara hade återgett” vetenskaplig information istället för det korrekta begreppet – ”rapportering av vetenskap” (enl. definition i 2 § så avses med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden). Se åtta av dessa begränsningar i överklagandet till förvaltningsrätten.
Då jävsfrågan är av avgörande betydelse för en rättvis och opartisk bedömning av ärendet, yrkar jag därför på att Kammarrätten undersöker och svarar på frågan om NPOF, i detta ärende, har tillämpat ovan nämnda inskränkningar/begränsningar och förmildrande omskrivningar för att undanta branschkollegan från att omfattas av lagen om ”oredlighet i forskning.”
Begäran om prövning av Lagens Intention och syfte.
Bakgrund och motivering till varför lagens Intention och syfte behöver prövas – varför NPOF/förvaltningsrättens beslut inte är i linje med lagens intention och syfte.
NPOF har infört mycket betydande och kraftfulla restriktioner samt mycket strikta krav för att begränsa tillämpningsområdet för lagen om ’oredlighet i forskning’, särskilt när det gäller definitionerna av ’forskning’, ’forskare’ och ’rapportering’. Se åtta av dessa begränsningar i överklagandet till förvaltningsrätten. Anmälaren hävdar att dessa restriktioner, strider mot lagens övergripande intention och syfte som är att bekämpa forskningsfusk på alla nivåer och öka förtroendet för svensk forskning genom att främja öppenhet och förtroende. Intentionen är att Inte låta denna typ av forskningsfusk fortgå.
NPOF:s avvisning aktualiserar frågan om definitionerna av ’forskning’, ’forskare’ och ’rapportering’.
- Forskning betyder i sin renaste form – sökande efter ny kunskap.
- Forskare är sådan som – söker efter ny kunskap.
- Med rapportering av vetenskap så avses med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden.
Dessa inskränkningar/begränsningar, som skapas från fall till fall, syftar till – enligt anmälarens mening – att undanta en branschkollega, professorn, från att omfattas av lagen. Om dessa åtta begränsningar bedöms vara i överensstämmelse med lagens intention, så betänk i så fall att professorn även fortsättningsvis har tillstånd från NPOF och domstolsmyndigheter att fortsätta med sin typ oredlig rapportering. I överklagandet till förvaltningsrätten har åtta specifika exempel på sådana begränsningar lyfts fram.
Yrkar på att kammarrätten noga överväger och utreder om NPOF:s och förvaltningsrättens åtgärder i detta ärende strider mot lagens intention och syfte, och att en klar och tydlig ståndpunkt tas för att säkerställa en rättvis och opartisk hantering av ärendet.”
Inom ramen för den befintliga lagstiftningen har NPOF en viss tolkningsfrihet när det gäller att fastställa/definiera ”vad är forskning” och ”vem räknas som forskar” samt ”vad räknas som rapportering”. Deras beslut kan betraktas som rättsligt bindande inom ramen för deras ansvar och befogenheter.
Samtidigt är det viktigt att notera att även om NPOF har en viss tolkningsfrihet, måste deras beslut fortfarande vara i linje med övergripande principer av rättvisa, proportionalitet och lagstiftningens intentioner och syfte.
Anmälaren hävdar att denna tolkningsfrihet har överskridits/missbrukats å det grövsta och yrkar på att kammarrätten utreder om NPOF har överskridit sina befogenheter. Se de åtta begränsningar i överklagandet till förvaltningsrätten.
NPOF har inte en tydlig definition som de utgår ifrån utan den byggs på vid varje fall för att – om så önskas – undanta den anmälde från att omfattas av lagen. Frågan är om så har gjorts i detta fall. Att inte ha klara definitioner gör lagen väldigt rättsosäker. Det är nämnden som i mycket stor utsträckning styr förtroendet för vetenskapen.
Enligt lagen om oredlighet i forskning har NPOF i uppgift att bedöma allvarliga avvikelser från god forskningssed. Frågan är också i vilken omfattning NPOF skall tolerera och ge sitt godkännande till att forskningsfusk är OK. I det aktuella fallet har deras ställningstagande varit att sådana forskningsfusk-avvikelser är Ok. Yrkar på att kammarrätten också tydligt tar ställning i frågan om NPOF:s agerande är i överenstämmelse med lagens intention och syfte – speciellt som även jävsfrågan ingår.
NPOF bör respektera principen om rättssäkerhet, vilket också innebär att deras beslut och processer bör vara klara, transparanta, förutsägbara och följa grundläggande rättsliga principer. Att inte ha dessa klara definitioner är inte rättssäkert och definitivt inte transparant och förutsättningsbart.
Kammarrätten tycks ha befogenhet att ålägga NPOF att fastställa sådana grundläggande definitioner. En sådan enkel definition skulle kunna vara: Allt som presenteras av en professor/forskare bör betraktas som forskningsresultat om det inte klart uttrycks vara en personlig åsikt.
Detta skulle sätta större ansvar på professorer/forskare att tydligt markera när de framför en åsikt respektive vetenskapliga fakta. Anmälaren yrkar på att kammarrätten gör så.
Om inte så görs, betänk då vad det får för konsekvenser. Professorn, som i detta fall kan då i oförminskad omfattning även fortsättningsvis fabricera/sprida/rapportera vilka oredliga fake-nyheter/information som helst inom media, TV eller andra offentliga forum. Kanske är det etablissemangets mening att detta är helt OK, men frågan är om det är i överenstämmelse med lagens intention? Anmälaren yrkar på att kammarrätten utreder detta.
Vidare. NPOF skall – enligt lagen – med ett klart Ja eller Nej besvara frågan om oredlig rapportering har begåtts eller ej. Nämndens beslut att avvisa en anmälan som uppenbart ogrundad är enligt lagen om oredlighet i forskning en möjlighet när nämnden anser att det inte finns någon grund för att vidareutreda ärendet – eller kan avvisningen möjligtvis bero på jävsituationen? Är det lagens intention och syfte att ärende i praktiken inte skall vara överklagningsbart eller är det pga jävsförhållanden?